Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tage Aurell: Att lyssna på Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bud om den svenska våren, om snölossning och sippor och
skymningsblått över knoppande björkhagar — flyttfåglarna lika
kände vi en dragning mot norr igen, och så reste vi i alla fall.
Valborgsmässokvällen 39 minns jag som en brunn av frid. Och
det stiger en melodi ur den, från en radierad »äggavandring» nere
i Skåne:
Maj, var välkommen — —
troskyldiga barnaröster sjöng den som illustration till en snäll
gammal skollärares troskyldiga berättelse om en svensk majsed.
Men våren 1940, då kunde ingen av oss längre tala eller höra
om Knut Hagbergs fåglar utan att i våra tankar mängde sig en
hjälplös fundering om den ondskans värld de jublat över på sin
väg mot Norden. Jublat? Och Norden? Det stod i tidningarna att
folk burit radioapparaterna på vind, därför att de inte orkat med
att höra om finska vinterkrigets slutakt. Och när de bar dem
tillbaka kom den nionde april.
Och sen om sommaren låg svenska soldater av årgångar långt
oppom rekryten på gräsbacken utanför min högtalare här i
Mangskog och lyssnade på »nyheter» i middagsrasten — nyheter
tvärs emot allt förnuft.
Och snabbare än nån gång förr, så tyckte vi, blev det höst och
vinter. Hård höst, hård vinter — kvicksilvret stannade och stod
stilla strax ovanför kulan månad ut och månad in. Vinterlandet
upplevde vi som aldrig tidigare i vårt släktled.
Och fyra gånger om dagen kungjorde den underliga lådan
borta i vrån så kallad faktisk fimbulhistoria för oss. Ja, inte
bara fyra. I detta krigets första år lyssnades det här vid
värmlandsgränsen inte blott på Sverige, kanske minst på Sverige,
många dagar. Det blev BBC, det blev Amerika, det blev Tyskland
och först och sist frihetssändarna!
Men krigets gång och vår egen oförmåga (vanlig mänsklig
oförmåga) att dygnet runt stå på helspänn gjorde att även vår hetsiga
jakt på utlandsstationerna så småningom kom att inta ett mer
praktiskt möjligt mellanläge — och ge oss tid över för Sverige.
Man kunde med lättnad konstatera att vi sakta men säkert alltmer
närmade oss vanlig svensk vardag. Därtill aktuell vardag och
därigenom närmare radions egentliga väsende.
I vart fall är det denna vardag vi nu helst lyssnar till, förnimmer
att det är den, som har mest att skänka oss. Och som källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1945/0250.html
