- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
251

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrkesresenärer

t. Man åker i kupé, som man vill ha för sig sjah’.

De gröna gardinerna dras för, dörren stängs, luggen kammas
ner. När så någon tänker gå in vindar man med ögonen, trycker
näsan mot rutan, trummar i ångest med fingrarna och mumlar
sinnesrubbat: »Jag längtar hem till Sverige.» Kamraterna söka
lugna i egenskap av vårdare.

2. Man har råkat ut för en pratsjuk dam.

När måttet är rågat säger man till sin partner med en blick
på den jättestora hattask man har på hyllan: »Han rör på sig.
Det är snart dags nu.» — »Ja det är ingen större risk att ta upp
honom här om Du har kaninen till hands. Boaormar rör aldrig
människor när de får mat.»

Lyfter inte damen här, reser man sig upp för att ta ner asken.

»Men vänta tills jag fått fram kaninen.» — »Äsch! Han kan
behöva röra på sig före maten.»

3. Man sitter trångt på bänken.

Medpassagerarna sitter ju precis lika bra på andra bänkar,
eller hur? För övrigt finns sådana som mer än gärna trängs
med teatersällskap. Alltnog. Man nyser kraftigt och säger:

»Nu ska du se att jag också fått det.» — »Du har röda utslag
vid näsroten.» — »Mässlingen brukar börja så.»

Om så erfordras kan difteri, scharlakansfeber och
smittkoppor tillgripas.

Man lär känna Sverige ur en viss synvinkel från
dansbanornas musikestrader också, säger en kringresande jazzmusiker.
Publiken beter sig mycket olika, men detta beror inte på
landskapslynnet. Det beror helt enkelt på om dansbanan har egen
publik eller tillfälliga gäster. Särskilt omkring städerna, där
ungdomen på grund av dansförbud eller av andra skäl söker
sig ut, kan man tala om busliv. De känna sig som på
oansvariga jaktmarker. Där en dansbana har sin fasta publik
från en bygd, utövar bygden med sin ingående
personkännedom en vanligen förstklassig kontroll. När man far hem med
överfulla bussar och tåg, känner man igen den del av
publiken som man haft skäl lägga märke till vid banan. Ungdomen
är bäst på hemmaplan.

De föreningar som vill bereda sina medlemmar ett nöje sköter
alltid festerna bättre än de som egentligen är ute för att tjäna
pengar, om också till ett aldrig så välgörande ändamål.

251

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free