- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
253

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrkesresenärer

Tre strålkastare skär hål i mörkret, nötta järnvägsskenor
blänker i ljuskäglorna och åker med rassel och dån in under lokets
hjul, som i våldsamt varvtal räknar skenskarvarna mellan
Bollnäs och Långsele. Lokföraren och hans biträde spejar framåt
linjen så långt de kan se i det svaga månskenet.

»Klar blink», ropar biträdet. »Klar blink», repeterar föraren
som kontroll på att det är uppfattat, och snart brakar tåget
förbi en lastageplats som fore det genom en akustisk vägg, det
smäller till vid bryggor och magasin, lastageplatsens semafor
blinkar baköver, och männen spejar åter ut i mörkret.

Man känner banan på ett särskilt sätt här längst fram, men
blir överraskad av hur kuperad den verkligen är och slingrig.
Inte bara så att här skakar mest ombord, särskilt ångloken
kräver vana, utan man känner här verkligen terrängen. Man ser
hur man stretar uppför och rutschar utför, man håller igen i
kurvorna och släpper efter på raksträckan, man tar sig fram i
markerna på ett sätt, som man inte har någon känsla av bak i
vagnarna. Gröna ljussignaler visar banans väg bort i mörkret.
Med den aldrig slappnande vaksamhet som krävs av
lokpersonalen kan de 33 milen Bollnäs—Långsele på natten vara långa
nog. I tjocka och snöstorm är de direkt besvärliga, i
mörkläggning, ja, då tar man slut.

»Vi ska tänka på ganska mycket», säger lokföraren,
»stigningar, kurvor, passager och övergångar, var det finns risk för
översvämningar, var det kan vara osäkra stycken i banvallen,
vi ska ha ögon på banan och kabeln, kontrollera signaler från
stolpar och banvakter och hålla den för varje bandel riktiga
hastigheten, det sker ju nästan automatiskt förstås. Vi hör och
känner farten utan att så ofta behöva kasta ett getöga på
mätaren, men tåget ska ju passa tiden och allt det gör att det inte
blir så mycket tid över till naturbetraktelser.»

»Men inget går upp mot banan genom fjällvärlden längs
Torneträsk», menar biträdet, »där är det så man tror inte def är
sant. Men jobbigt att köra, med lavinfara och plötslig snötjocka
och renar på linjen, och där har vi också tåg som är bland de
tyngsta i världen; malmtågen på upp till 2 000 ton ställer
speciella krav på lokpersonalen.»

»Det gäller att orka och hinna se det vackra, annars finns
det överallt. Titta fram här nu, nog är det grant, när man åker
in på en station och alla ljusen kommer mot en ur mörkret.»

253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free