- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
255

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrkesresenär er

ett stationshus och badar i ljus. Lokföraren får nv
framgångsorder, konduktören ger stinsen klarsignal, stinsen ger loket
tecken, »avgång» ropar biträdet, »tut» säger loket, det klingar i
maskineriet, som sprakar violetta gnistor och börjar dra, föraren
noterar tiden, biträdet hälsar stinsen, stationens gröna ljus blir
vitt och snart är vi åter ute i mörkret på linjen.

Medan tåget slamrar fram är hela personalen i arbete. Den
som allmänheten mest kommer i beröring med är ju konduktören;
förste konduktören är tillika tågbefälhavare, tågets klockarfar.

Dessa toujoura herrar konduktörer, som ser ut som de mindes
varenda resenär och ögonblickligen kunde nosa upp en
fripassagerare, de försäkrar alla att de kände sig ytterligt enkla i
början. De fick samla allt sitt mod innan de vågade dyka in i en
kupé, de tyckte alla människor tittade ut dem. Först så
småningom förvärvades erforderlig scenvana och först efter många år
på samma linje känner man sig riktigt inkörd med lokaliteter,
tider och allt. Trots att tåget är överfullt kan även en gammal
konduktör känna sig ensam, han söker sig till sin egen kupé och
kokar sig en tröstetår på värmeplattan, för att inte tala om hur
trist det är att vandra på natten i tomma sovvagnskorridorer —
man känner sig som en gårdvar.

»Inte njuter vi av resan som den, som gör den första gången
inte, vi har i regel åkt linjen många år redan innan vi blev
konduktörer, men vi kan ju glädjas vi också åt vackert resväder.
Personalen på ett tåg intresserar sig nog mer för de resande än
för naturen. Det är ju resenärerna vi arbetar för. Att känna det
Sverige som reser, varför skulle väl inte det också kunna vara
ett sätt att känna sitt land?»

Nå hur beter vi oss enligt konduktörerna? »Ja, det är
naturligtvis olika det. Karlar frågar mindre, de sköter sig själva,
medan fruntimmer behöver en väldig massa hjälp. Å andra sidan
är damerna vänligare i sitt uppträdande, accepterar
föreskrifterna, herrarna opponerar sig, särskilt när det gäller rökning,
det gör aldrig en dam. Men mer nervösa är de, vad det kan
bero på.»

»Vad frågar folk om, visar de något naturintresse?»

»Det är inte ovanligt att folk frågar efter namnen på älvar,
sjöar och större berg, vilket landskap man åker i och var
gränsen går; åker man genom Sörmland fråga de efter Prins
Vilhelms Stenhammar förstås, och andra större gårdar. En stående

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free