- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
261

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrkesresenär er

»Nu ser i stället vår kassörska till att vi alla är medlemmar
i Turistföreningen. Hon känner sig som ombud», replikerar
hovmästaren.

»Hinner Ni känna Er som turister?»

»Ibland, små stunder. Man får verkligen en viss omväxling
i naturscenerierna, när man ena dagen åker längs Storsjöns is
till Östersund och nästa dag vårpromenerar i ljuvlig värme på
Slottsbacken i Malmö eller kanske rent av får ett salt bad i
Långedrag, och nog kan det hända, när man ser ut genom
re-staurantvagnens fönster, att man plötsligt upptäcker att
Sörmlands sjöar saknar motstycke och att utsikten från
Billingsbran-ten är enorm, med bergssidorna vita av fruktblom; det är andra
vyer det, än man kan få på ett hotell. Men i de allra flesta fall
måste man tänka på sitt arbete, så man hinner inte se.»

»Har Ni lärt Er se vad det är för folk Ni har att göra med?»

Vi få en prövande, litet fräck och ganska road ganymedblick
som liksom värderar vad vi går för.

»En skådespelartrupp ser man genast. Affärsmän går också
ganska lätt. En handelsresande går alltid rätt på sin plats. Slår
sig ned utan att fråga, vet vad han vill ha, har tågvana. Men så
säker han än kan vara, behärskar han inte alla situationer. En
resande kom in, pekade på ett färdigdukat bord och frågade:
’Vem skall ha det bordet?’ — ’Kungen.’ — ’Tack, det där känner
jag till. Jaså, kungen äter här.’ — ’Jo, här äter både kung och
handelsresande’», sa hovmästaren, ty den gången var det så.
»Civila officerare känner man i regel igen, ingenjörer ser man
på deras ring, resepredikanter och verkstadsarbetare med
semestrande fruar är också lätta att känna igen, liksom
officersfruar.»

»Vi betraktar folk ur vår yrkessynpunkt, matbeställningarna
och deras iordningställande tar tid, därför gillar man bäst folk
som genast vet vad de vill ha. Danskar kan aldrig besluta sig.
De diskuterar genom varenda rätt, undrar vad det kan vara, om
det är gott, kasserar det ena efter det andra, och när de väl fått
sitt, petar de gärna i maten, lämnar och kritiserar. Norrmän säger
fort vad de vill ha, skåningar är bra matgäster, lugna. Det var
däremot inte förr i tiden de så kallade sågverksindianerna norr
ifrån. Då kunde det hända att man satt där bäst det var, om
man inte hunnit slå till själv först. Nu sker ju inte sådant. Förr
höll vi Göteborgslinjen för bäst, med sina engelska turister,

261

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free