- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
264

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lars Madsen

Det är tröttsamt att resa även för tågens yrkesresenärer.
Luftombytet och framför allt hastigheten tröttar, snälltåg tar mer än
persontåg. Och bensjukdomar, ledgångsreumatism och ischias
är de yrkessjukdomar järnvägspersonalen ådrar sig i
allmänhetens tjänst.

Cirka 30 procent resande på vanliga persontåg har de senaste
åren varit militär, uppskattar konduktörerna det till. Dessa
beredskapsår har varit en jättelik kurs i geografi och
fosterlandskännedom. Sörlänningar har ordentligt fått kontakt med de
norrländska levnadsvillkoren, stadsbon har fått uppleva
landsbygden, och lantbons sega ihärdighet har gjort sig gällande likaväl
som stabons pigga vakenhet. Soldaterna har mottagits olika på
olika håll. Ibland har ortsbefolkningen tröttnat på dem eftersom
åren gått, men Värmland tycks åt sig ha bärgat en stor
popularitet. Man kan inte trivas bättre än med det folket, slarvigt
omilitäriskt, bohemiskt lätt att komma i kontakt med, det är
folk att umgås med, så låter det från alla håll.

En plutonchef från Västerbotten berättar hur hans mannar
upplevde Sverige.

»Det var Västerbottensgrabbar, som till 99,9 procent aldrig
varit söder om länet. Transporten från Umeå till Värmland tog
tre dygn. Vi for på kvällen, i maj. Från det blev ljust på morgon
drog de upp dörrarna till finkan och satt och hängde där, pekade.
Och tittade. Tittade och glodde, hela dagen, så länge de orkade,
tills det blev mörkt och de inte kunde se mer. Konverserade
knappast inte och satt absolut tysta inför okänt folk och mötande
tåg. Men det var inte naturen de såg på, den ha de föga känsla
för, utan hur folk hade det, hur de brukade sina gårdar och
så vidare.

Det värmländska jordbruket var de förvånade över, och den
mellansvenska herrgårn med sin stora öppna areal var en
fullkomlig nyhet. För en norrlänning är ju en bonde med 10 kor
en förmögen bonde. Och att det fanns så mycken skog och fin
skog söderut, det hade de aldrig tänkt sig. Mycket trevligt fick
man vara med om, badresan in till Karlstad med lyxbad med
surfing med mera, ja, det var en glädje utan gräns.

Vi for åt andra håll också. Men Tornedalens finsktalande
befolkning kände de sig främmande för. Där visste man också ta
betalt ordentligt.

264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free