- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
265

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Madsén: Yrkesresenärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yrkesresenärer

Den största sensationen var ändå fjällen. Grabbarna kom ju
från skogen och kusten, få hade sett ett fjäll förr. Hela resan
upp snöade det, vi såg bara snö och gårdarna närmast vägen,
inget mer. En dag, då jag anade vackert väder, gick jag med
plutonen i dimma upp på kalfjället. Så lättade dimman på en gång,
och där låg fjällvärlden framför oss i sol och pudersnö. 2
000-meters toppar runt om. Då sjönk hakorna. En västerbottning
säger annars mycket litet vad han anser, även om han anser
det. De blev mållösare än eljest, men det syntes på dem vad de
tänkte.»

Så lärde en pluton av de många känna ett stycke Sverige.

Nå, hur är det att åka båt?

Snarlikt för yrkesresenärernas del. Efter hand som nyhetens
lockelse försvinner, och resorna blir rutin, trubbas naturintresset
av. Man kan ju routen. Men å andra sidan är man på sjön mer
beroende av vädrets makter än på land, och de sörjer för att
man inte förslöas hur mycket som helst.

Även för sjöbefälet kan det gå, som det går många andra, att
naturintresset med åren ersätts av ett allt större människointresse.
Resenärerna tycks bete sig i stort sett lika på båt som på tåg.
Söndagsturisterna på kustångaren i Bohuslän frågar om
namnen på de öar båten passerar, men sommargästerna kan
färdleden förut och infödingarna likaså, så det blir inte så mycket
frågat. Och förresten, är det mycket folk ombord, är det ingen
som har tid att svara. Bohuslänningarna själva tycker inte att
den kala kusten är vacker, även om de på sistone börjat förstå
att baden kan vara fina även ute på Käringön. De faller i stället
i beundran inför några solbelysta träd, som de seglar förbi, och
den skogiga insidan av Orust är för dem långt skönare än den
steniga utsidan. Det vackraste västkustgasten sett var ju
Stockholms skärgård med alla dess trädbevuxna holmar, detta som
göteborgarn annars med avundsjuk röst brukar kalla
översvämmad skog.

På ÅngfartygsAB Göta Kanals ångare har man också tillfälle
studera turistsmaken. Trakterna vid Borensberg och Karlsborg—
Viken slår alltid mest an. De tilltalade mest den förr tongivande
utländska resandeströmmen. De fina herrskapen hade ju i regel
rest på andra håll på jorden och sett större märkvärdigheter,
innan de (inte minst med tanke på båtens erkänt goda bord)

17. STF 45.

265

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1945/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free