Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Tegnér: Idrott och turistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Tegnér
närmare naturen och närmare barndomen, »lever ett liv som
ger de naturliga instinkterna ett friare spelrum vid sidan av
intellektet».
Jag har velat framställa dessa hedervärda och på sitt sätt
lev-nadskonstnärliga pionjärer för våra rörelser — turistiken och
idrotten — därför att de förkroppsliga en oåterkalligen passerad
epok, som vi kunde benämna »den goda tidens och det
troskyldiga humörets». Deras poetiske uttolkare är den senfödde
Birger Sjöberg i Vänersborg.
Skidan, fjället och anoraken markera en deciderat annan och
kärvare handlings- och känslovärld. Och man observerar att en
så enkel form för jäktande som fotlöpning knappast var aktuell
för 90-talets sportiga medvetande. Hjulförbundets ordförande
inskärpte vid årsmötet i Stockholm 1893, att »vi få ej
tillbaka-sätta simning, rodd, skridsko- och skidåkning, gångsport,
bollspel och gymnastiska lekar, för vår nu öfver allting segrande
tvåhjulare».
Sporten blev i längden en omaka partner till detta »turistliv»,
man vore frestad säga denna turistvällevnad per hjul.
Uppenbarligen rekryterades »de offentliga kapplöpningarna»
av unga män ur andra kretsar än den, som vi här ovan stiftat
bekantskap med. Man återfinner ej »kapplöpningsryttarna» bland
de trogna kumpaner som tronade i en lövsal på akterdäck på
Ångermanälven, väckte sympatisk uppmärksamhet förmedelst
en »vacker och uthållig tenor», rentav med svettig möda forcerade
väldiga utsiktsberg om flera hundra fots höjd och till slut vid
avskedet kl. 7 om morgonen efter tal- och sångfyllt nachspiel
utbytte »med våra Norrlandsvänner kraftiga handslag, kärliga
famntag och välgångsönskningar i myriader».
Vägarna gingo fullständigt isär. Sporten blev alltmera sport.
Nya idrotter och rationella idrottsmetoder trängde fram i
förgrunden, och den daggfriska och hurraglada — eller
ishinksim-miga — turisthänförelsen gick allt levandes väg. Också
turistlivet liar ändrat karaktär och intensifierats. Men — resultatet
har blivit en dualism, en »spaltning», som jag skulle vilja
beteckna som i viss mån typiskt svensk.
Vi ha fått en turiströrelse och en idrottsrörelse, som var i sin
stad hedrat sig och gagnat folk och land, men på det hela taget
dock — såsom jag ser saken — var för sig. Vi idrottsmän se med
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
