- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
283

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mats Rehnberg: Från skolbänken till vandringsleden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från skolbänken till vandringsleden

der, vidsträckta gränsskogar, och gav sig upp i fjällen. Ofta
villade de bort sig och fick övernatta bäst de kunde i hällande
ösregn eller söka värme vid en nying i skogen. Och hur ofta har
de inte liksom andra luffare övernattat i höladorna, våra
allestädes befintliga vandrarhärbärgen. Den temperamentsfulle C. A.
Gottlund klagar i sin resedagbok över att det i någon lada råkade
vara så många nattgäster samtidigt, att han aldrig fick någon
riktig ro.

Linné beskriver utförligt sin resdräkt i Lapplandsresan, men
fullt så noggranna ha sällan hans efterföljare varit. Då Olof
Hyltén-Cavallius en junidag 1835 lämnade Uppsala, bestod hans
utrustning av en lätt brun bonjour, en ränsel med linnekläder och
lokalpatriotiskt nog prydd med det småländska vapnet. Artur
Hazelius har i sin dagbok beskrivit brådskan vid avfärden, då
han som 19-åring skulle göra en botanisk resa till Norrland.
Modern var ända in i det sista sysselsatt med att sy en ränsel av
det slag, som han tidigare prövat ut under sina vandringar. Det
var mycket vanligt, att man inte bara skrev resedagbok utan även
utförde teckningar under färden. Hazelius medförde för den skull
en särskild apparat, av honom själv kallad »camera», för detta
ändamål. Denna utgjordes av en rutad glasskiva i ram, genom
vilken man betraktade det landskap man skulle avteckna.

Det ojämförligt vanligaste sättet att färdas var till fots. En av
de finaste skildrarna i vår reselitteratur, O. S. von Unge, inleder
sin »Vandring genom Dalarna 1826» med ett filosofiskt försvar
just för fotvandringar. »Menniskan är född till vandringsman,
och hvarje utvandring, hon gör, bör tjena till en förökning i
hennes kunskapsförråd. Hvardagslifvet behöfver sina afbrott, på det
att ej enformigheten må inskränka omdömet, och ensamheten ej
framkalla egoismen. En egoist är att anse blott som en rå
naturprodukt. Det är i ungdomen som lefnadsförrådet skall insamlas;
ynglingen må derföre kringflyga verlden.» Även i den fortsatta
skildringen av sin dalafärd prisar han fotvandrandet: »Vandraren
har dessutom den vinsten framför den åkande att han kommer i
beröring — icke med hästarna, såsom den sednare, utan med
folket, och således bättre lär känna det, hvilket alltid är nyttigt...
han gör det ej olönad och skulle säkert ej vilja byta med den
sofvande, med det döda tinget, som täckvagnen ofta förer utåt
landsvägen ...» Innehållet, ja, nästan ordalydelsen hos denne

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free