Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mats Rehnberg: Från skolbänken till vandringsleden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mats Rehnberg
klassiske svenske resenär återkommer i uppropet till bildandet
av en svensk turistförening i november 1884, där det heter: »Den
verkliga turisten nöjer sig ej med att med iltågsfart genomresa
ett land och att från kupéfönstret iakttaga de växlande
scenerierna, de må vara än så storartade. Han känner och vet mer än
väl, att en intimare bekantskap med såväl landets som
befolkningens skaplynne erhålles endast genom att lägga turistens
rensel på sin rygg och att den vederkvickelse som det verkliga
turist-lifvet skänker, vinnes ej i en jernvägskupé utan långt från de
vägar där lokomotivet ångar fram.»
Men förvisso var det inte alla som vandrade till fots före
ång-tågens tidevarv. Ofta begagnades sjöleden längs kusten och på
insjöarna eller lät man benen vila på en fora. Särskilt var det
vanligt, att Uppsalastudenterna företog härjningståg i roddbåt
längs Mälarens stränder. Sjuttonhundratalsresenärerna följde nog
i stor utsträckning Linnés exempel och segade fram på
hästryggen. Flitiga ryttare var även sådana bastanta herrar som Erie
Gustaf Geijer och A. U. Bååth. När resenärerna utgjorde ett helt
sällskap med mera bestämda syften hände det stundom, att man
medförde egen häst och vagn. En färd i dylikt ekipage var förr
knappast märkligare än att man nu ger sig ut med en cykel. På
en skranglig kärra gjorde 1825 lundastudenterna A. S.
Bruzelius, B. F. Fries, N. H. Lovén och C. J. Sundevall en färd
genom södra Sverige och samma år C. G. Indebetou och P. N. Lovén
en i Bergslagen.
Studenternas vandringar och färder har haft skiftande
anledning. Ungdomens outrotliga reslust har väl dock varit gemensam
för dem alla. Folk bodde visst inte så stilla förr i tiden som man
kanske inbillar sig. Forbönderna kunde åka genom flera
landskap för att sälja ett lass varor, arbetssökande ungdom vandrade
i skaror mil efter mil genom Sverige och grannländerna, och på
varje väg strök hantverksgesäller som oöverträffade långtradare.
Studenterna och djäknarna hyste i allmänhet vissa allvarliga
avsikter med sitt färdande. Alla har naturligtvis inte varit lika
vidsynta som föregångsmannen Linné, men de flesta ha alltid tagit
någon sida i arv efter honom, det må vara intresset för
manufakturerna, folklivet, mineralerna eller växtligheten. Botaniken har
dock i ett par sekler utgjort huvudmålet för svenska ungdomar
på deras väg ut i den fria naturen. De flesta har vandrat just de
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
