Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mats Rehnberg: Från skolbänken till vandringsleden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från skolbänken till vandringsleden
månader, då markerna stått fulla av blomster. Linnés namn har
också betraktats med den största vördnad av alla hans
efterföljare. Man förstår den glädje, med vilken den unge Herman
Sätherberg på en auktion 1829 inropade ett herbarium, varom
det ryktats att det skulle ha tillhört den store forskaren på
Hammarby. Blomsterkonungens exempel märkes hos de flesta
alltifrån Gahn och hans reskamrater på 1700-talet, vilka i Gagnef
förundrades över att »geranium kallades midsommartuppa och
blåklocka nämndes skälltuppa», och fram till de skolpojkar, som
denna vår tar upp sin första vitsippa med växtspaden. Under
pojkårens växtsamlande har också många fått intryck och gjort
erfarenheter av helt annat slag. Artur Hazelius erhöll sålunda
med säkerhet de första impulserna till sitt livsverk just under
skolårens botaniska exkursioner.
Men det har inte bara varit växter som representerat
huvudintresset för studenter och skolpojkar. Då Carl Gustaf Indebetou
startade sin resa genom Bergslagen 1824, ingick i utrustningen
dels gråpapper för att skyla blomstren dels en mineralielåda.
Den tidigare nämnda Lundakvartetten, som samma år reste till
Gotland, fyllde efter hand sin kärra med stenar, belemniter och
snäckor. Bröderna Gahn och deras följeslagare hade under sin
Dalaresa tillvaratagit så många stenar och »petrifikater» att de
i Böda måste leja en särskild forbonde, som kunde köra deras
stenlass till Falun.
Även djurvärlden hade sina trägna utforskare bland de unga
färdemännen. Somliga ägnade sig åt fjärilar, medan andra sökte
fåglar och däggdjur. För en nutidsmänniska förefaller det
mången gång hårdhjärtat, då man läser hur dessa naturentusiaster
med bössan plockade ner fåglar i dungar och lövängar. Man bör
emellertid komma ihåg, att åtskilliga numera ganska sällsynta
fågelarter för ett sekel sedan fanns i rikliga mängder.
Invändningarna mot fågelfänget förstummas också ganska snabbt, då
man konstaterar med vilken iver och skicklighet resenärerna vid
hemkomsten till det enkla nattlogiet grep sig an med
konservering och uppstoppning. Så hemfördes till gymnasier och
universitet mycket av det åskådningsmaterial ur naturen, som senare
skulle tjäna undervisningen. Dessa små grupper av märkliga
föremål eller uppstoppade djur har i en del fall vuxit ut från att vara
en skolas skådesamling till att bli något av våra stora
provinsmuseer.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
