- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
301

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Billow: Notiser från turistväsendets barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Notiser från turistväsendets barndom

misskända fädernesland. Hvarje sommar ses nya och ökade skaror af
främlingar göra »Kanalturen» och besöka de närmast omgifvande
trakterna. Det nästan hvimlar af engelska turister och tyska
resebeskrifva-re. och det är säkerligen icke utan en viss förvåning man ändtligen
kommit under fund med att Sverige eger något helt annat än björnar
och eviga snödrifvor.

Vill man ha ett prov på de Sturtzenbecherska texterna till
albumets »Samling af de vackraste och märkvärdigaste utsigter
vid och omkring Trollhättan» må väljas följande, som samtidigt
erinrar om den gamla, ännu i turistföreningens barndom i flor
stående utsiktstornsromantiken. Vid Trollhätteslussarna var det
rimligt att turisterna — här är det faktiskt fråga om sådana, även
om de kallas främlingar eller bara resande — kunde erbjudas
bekväm tillgång till en plats, där man överblickade hela det
fängslande skådespelet av vilda vattenfall och djärva slusstrappor
genom strandklipporna. Till bilden med rubriken »De gamla
slussarna» skriver Orvar Odd:

Det leder en gångstig upp till höjden, smygande på själfva kanten
af bergväggen och vid sidan om slussarna. Medan ångbåten passerar
slusslinien, går man i land och följer den lilla bergstigen uppåt. Öfverst
är en paviljong, det vill säga ett tak på sex eller åtta stolpar, helt
anspråkslöst och simpelt, men ganska pittoreskt. Från denna
paviljong har man en den mest intagande utsikt, öfver slussarna, öfver
floden, öfver skogar, ängar och höjder.

Det hade under natten gått ett åskväder öfver nejden: men nu var
himmelen åter ren och klar, alla träd doftade och markens gräs och
blommor glittrade mot den uppgående solen med milliontals
diamanter. Min reskamrat, en liflig franskman, var helt och hållet hänryckt
öfver den sköna taflan, som utbredde sig för oss. Ångfartyget låg
redan i den sista slussen och det var mig nästan omöjligt att få min
man med ifrån det lilla belvederet uppe på klippan.

»Monsieur!» ryckte jag honom i axeln. »Oh . . . Ah! . . . Oh! Mais
c’est charmant, mais c’est à ravir, mais c’est extrëmement beau! . . .»
»Mais c’est l’heure de partir!» »Oh! att jag hade här min vän
Lamar-tine! . . . Lamartine skulle göra ett poem häraf, och hvilket poem!!»
»Ganska sannt! . . . Men —»

»Lamartine skall resa hit nästa år, jag vill tvinga honom dertill,
han måste i poesiens allmänna intresse! Ty detta är något, som väntar
sin Lamartine . . . Detta landskap kan icke målas, det måste sjungas ...»

»Utan tvifvel! det måste sjungas . . . men —»

Trollhättans fall, kanaler och slussar representerade inom ett
begränsat, livligt trafikerat område inte bara storslagen natur
utan också imponerande vittnesbörd om människokraftens
segerrika kamp mot elementen, även den i alla tider en turist-

301

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free