- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
303

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Billow: Notiser från turistväsendets barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Notiser från turistväsendets barndom

attraktion av första ordningen, när den kan fångas av blickarna
i ett tillräckligt dramatiskt moment. Vid Trollhättan uppträder
också tidigare än på någon annan plats i landet ciceroner, som
åtaga sig att föra de resande omkring och lämna nödiga
upplysningar i denna labyrint av sevärdheter.

Vår förste resehandboksförläggare, författaren, boktryckaren,
bokhandlaren och tidningsmannen Geo. Löwegren i Göteborg,
som under 1810- och 20-talen utgav en hel liten serie av
par-lörer för resande samt resehandböcker på engelska, franska, tyska
och svenska, var helt visst också den förste som rent turistmässigt
behandlade Trollhättan. Man läser i hans resehandbok
»Landsvägarne från Götheborg till alla Sveriges städer» (1820) om
Trollhättan först och främst att gästgiveriet är gott men dvrt. Sedan
kommer rådet »Bäst är att låta sig kringvisas af en Cicerone, som
alltid är tillhands. Efter slutad vandring framlemnar denne en
Minnesbok, hvari man vanligen skrifver sitt namn och några
rader, som tolka de intryck, föremålen gjort på sinnet». En utländsk
resenär, baron v. Hallberg, som 1817 besökte Trollhättan,
berättar att han vid ankomsten möttes av ett slags präst med en
stor portfölj. Denne anmälde sig som ciceron och begärde den
resandes namn. Gästgivaren berättade sedan att det var en f. d.
prästman, som mistat sitt ämbete på grund av dryckenskap.
Han visade emellertid väl och kunde hela kanalhistorien.
Liknande notiser möter hos de flesta utländska resebeskrivarna,
även äldre än denna. 1837 noterar en svensk turist, att han
ledsagades från de nya slussarna till Polhems av »ett par små
bar-fotade Ciceroner». Bruket att låta den infångade turisten
anteckna sitt namn i en liggare förekommer även på andra håll. Sedan
hörde det ju till ordningen, när man reste med skjuts, att de
resande skulle anteckna sig på varje skjutsstation, och i en särskild
kolumn kunde de göra anteckningar om klago- och önskemål.

Såsom en liggare över turister eller turistande resenärer
känner man en dylik bok från Avesta kopparbruk i södra Dalarna,
vilket låg bra till vid den stora landsvägen och där
anläggningarna tydligen fick beskådas. Ända från 1750-talet har man där —
dock med stora, beklagliga luckor — en förteckning över både
celebra och vanliga iuristbesök, som har sitt särskilda intresse
därför att varje besökare samtidigt blev vägd och vikten skrevs
in i liggaren, som hade sin plats i våghuset. Såsom ett tidigt
exempel på en tydligen vanlig form för turistresa har P. Norberg,

303

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free