Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Billow: Notiser från turistväsendets barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser från turistväsendets barndom
tillhörde. Den förut citerade anonyme resenären, som skrivit
om en ångbåtsresa på Göta kanal sommaren 1837, ger en
antydan härom. Läckö var passerat, man nalkades Kinnekulle.
Många af passagerarne voro med en obegriplig flegma ännu qvar i
sina sängar, under det vi förbiforo så många sköna ställen. — Jag var
nästan ensam på halfdäcket. Till omvexling gjorde jag en rund kring
vårt lilla flytande rike... Här låg ibland kistor och matsäckar en
resande gesäll som snarkade med näsan i vädret och munnen vidöppen;
litet längre fram satt en beskedlig bondgumma hopkrupen i en vagn,
som hon valt till sitt bo för natten. I fören sysslade några beckiga
matroser. En af machinisterne svalkade sig i morgonluften och grinade inot
solen, som belyste hans sotiga, af svett drypande, ansigte, och en liten
smutsig, barfotad pojke putsade passagerarnes stöflar. En bredskuldrad
matros i röd ylleskjorta, frukosterade ur ett väldigt fat med oskalade
potatis. . . — När jag från min rund återkom akterut, hade största
delen af passagerarne kommit upp och församlat sig på halfdäcket.
Tvenne »Prof-ryttare» luta sig öfver relingen, röka cigarr ur
bern-stensmunstycken, och med viktig min se på klockan om icke
frukostdags snart inträffar. En ung hygglig Dansk embetsmän, tre Norrmän,
samt en fiskande och jagande Engelsk gentleman i damasker, halmhatt
och kort svart sammetsrock, fullborda gruppen. —- Svenska, Danska,
Tyska, Engelska och Franska språken höras om hvartannat i
babylonisk blandning ... På resor gör man snart bekantskap med hvarandra,
helst då man flera dagar är instängd på en så trång plats som ett
fartyg . .. Stelhet och etiquette bortläggas till största delen, och lemna
rum för hjelpsamhet och välvilja . . .
Medan man på kontinenten varit sysselsatt med att utbygga sitt
järnvägsnät och efter hand slopat diligenserna, vilket betytt att
de resande fått packa ihop sig än mer i järnvägskupéer och
trängts om utsikten genom de små fönsterna över slättlandskapet
på ömse sidor om raksträckorna från stad till stad, hade man
här i Sverige under 1820-, 30- och 40-talen alltmer överfört den
gemytliga men fasligt tidsödande passagerartrafiken per skjuts till
kust-, insjö- och kanalfart per ångbåt, en reseform, som var i
allra högsta grad gynnsam för turisterna. Göta kanal hade också
mycket snart blivit en livligt frekventerad led för turister även från
grannländerna, och det övriga Europa, där den berömda
Rhen-färden var den enda jämförbara attraktionen. Och på
ångbåtarna kunde man umgås med sina medresande och samtidigt
någorlunda lära känna både land och folk. Man hade också god
tid att studera de ypperliga, ännu ej överträffade kartor över
kanatleden, och de illustrerade vägvisare, som bokhandeln
tillhandahöll. I ångbåtens postlåda lade man sina resebrev till släkt
20. STF 45.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
