Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Billow: Notiser från turistväsendets barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Billow
och vänner och till jul gav man varandra eleganta minnesalbum.
Så länge man var ombord åt man bra, sov gott, blev väl betjänad,
och allt var billigt, tyckte åtminstone utlänningarna.
I städerna blev hotellväsendel visserligen inte tillräckligt
utvecklat förrän mot århundradets slut, men »rum för resande»
ägde ett mycket gott anseende. Det fanns ciceroner och bärare,
där sådana behövdes, och liksom på skjutsstationerna var
ärligheten och tillmötesgåendet när det gällde bagaget över allt
beröm. På sitt sätt var det anspråkslösa Sverige efter ångbåtarnas
tillkomst ett ganska idealiskt turistland. Omdömet verifieras av
omdömesgilla utlänningar. Järnvägarna vidgade det farbara
turistområdet, först med det ryktbara Dalarna 1875, sedan med
Jämtland 1882 och slutligen 1893 med övre Norrland, som dock tack
vare ångbåtarna ändå inte varit så oåtkomligt som man skulle tro.
Vanlottade var vi därför ingalunda i alla avseenden, när vi på
1880-talet jämförde vårt turistväsen med det norska
broderlandets. Vad som fattades var egentligen bara den riktiga
fjällturismen, som inte kunde komma igång före järnvägarna och innan
80-talets unga generation gripit sig an med sitt pionjärarbete.
Man är emellertid så van att peka på männen kring
Turistföreningen såsom de enda representanterna för den nya riktningen,
att man lätt glömmer andra framsynta krafter därför att de inte
deltog i organisationsarbetet. Sådana fanns nämligen och bör
ej glömmas. Men även för dem liksom för STF:s stiftare gäller
väl i regel, att de direkt eller indirekt hämtat inspiration från
Norge. Ett par böcker är i detta hänseende upplysande.
P. A. Gödecke, som 18"6 utgav »Turistbref från en resa i Norge
sommaren 1875», hade i sällskap med sin unga hustru samlat
rika erfarenheter och inspirerade helt visst många landsmän att
pröva på att vandra i fjällen, de svenska eller de norska.
Tio år senare, 1885, gjorde den 53-åriga författarinnan Eva
Wigström med fyra pigga medsystrar i åldern 24-29 år en
försvarligt lång fot- och fjällvandring i Norge »utan manligt skydd» och
skrev samma år därom under titeln »Utan anförare» en av de
bästa och roligaste fjällskildringar vår litteratur äger. Avsikten
med boken var bland annat att inge »många landsmän av båda
könen» lust och mod till att stärka kropp och själ med
fjällvandringar. Säkerligen vanns denna avsikt i många fall, men att
färderna allt oftare kom att ställas till de svenska än till de norska
fjällen får nog främst anses ha berott på de unga herrarna i STF.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
