- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
316

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: STF antiqua et hodierna. Glimtar ur en sextioårings liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Calla Anrick

— Aldrig, sa den utpekade bestämt, aldrig med min fot.
Tycker du inte det börjar bli kyligt att sitta?

— Jo, jag ska hem och plugga homiletik, sa teologen.

— Och jag ska sno hem och dra igenom Kjelléns
»Stormakterna» en sista gång. Tentamen hotar. Homiletik, det kommer jag
aldrig att minnas vad det betyder. Vilka stormakterna är, det vet
man då åtminstone i tid och evighet, sa hon trosvisst. Men först
ska jag kila upp på Stockholms nation och titta ett tag i
Turistföreningens årsskrifter. Jag tror de står vid fönstret i
Bellmans-rummet. Vi ses i kväll.

Hon kilade iväg över Odinslund och ner på Drottninggatan.

Hon hade faktiskt inte läst i några årsskrifter nu på några år,
tänkte hon. Man gick ju inte så gärna upp på nationen, förbi
kandidaterna, som satt och sträckte ut sina långa ben i
tidningsrummet. Som liten skolflicka hade hon med iver studerat två ting i
dem, försättsplanscherna, som man glupande kastade sig över,
och årsberättelsen. Hon tyckte att det var intressant och
spännande med medlemstalet, som steg och steg, årsomsättningen,
som blev större och större, antalet stugor och turiststationer,
som växte ideligen, allt som gick framåt år från år. Var barnet
en beundrare av framgång? Usch nej. Det var naturligtvis
barnets rättfärdiga önskan att se det godas, det väl förtjäntas
belöning . . .

Själv hade hon inte varit mycket omkring i Sverige.
Stockholmstrakten, Uppsalavägarna, Växjö, några små herrgårdar i
Småland, en i Västmanland, en stad och ett gods i Västergötland,
och därifrån hade de farit i släde ett par mil på en
teaterföreställning i Skövde. »Hemma på landet» kände man sig bara i den
hyrda sommarstugan ute på Värmdön. Pappa hade bekymrat sig
mycket över att hans flickor var stockholmsfödda och rotlösa i en
våning här och en där, utan hem i ett hus, som stod där det stod,
i en trakt, som låg där den låg, och som tillhörde en själv.

Mamma var också stadsbarn och under sina flicksoinrar hade
hon promenerat i nätta knäppkängor till hornmusik, deltagit i
sällskapsspektakel och skyddat hyn med ett parasoll i Medevi
och Ronneby, medan mormor druckit brunn och vårdat sin
»uschli’a» måge. Pappa hade från sin studentlya i Lund skyndat
hem till en vindomsusad klockaregård i Halland, hem till sol och
vatten, gödseldoft och fiskafänge — när han inte dragit på de fina,
rutiga engelska byxorna och stuckit över med några kumpaner

316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free