- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
331

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: STF antiqua et hodierna. Glimtar ur en sextioårings liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S TF antiqua et hodierna

strävade med första satsen på en Beethovensonat och ibland
hoppade fiolstråken av och slog honom på hakan och då lät både han
och Beethoven illa. Mamma broderade på sitt gröna ylletapisseri.
Själv blev hon tillsagd, där hon låg på magen framför brasan, att
låta bli fransarna på emmån och titta snällt i boken.
»Gubbarna» i Turistföreningens årsskrifter 1895 och 1896 var rätt
söndertittade och det var inte så underligt, för de var vid det
laget en smula ålderstigna. Men det var spännande på något sätt
att ta ner år 1895 och se årtalet i tryck, för det året var hon född,
på samma sätt som det var spännande att se tidningens datum på
sin födelsedag. Men »gubbarna frami» — försättsplanscherna —
var små och två på varje sida år 1895, men året därpå var de
stora och detaljerade och mycket roligare. Och så många. Nästan
hälften av hela den tjocka boken. Inte alla bilderna var instängda
mellan raka, svarta streck, utan många tonade lockande ut i
fjärran eller slutade med vackra snirklar och rundlar. Vattenfallen
var så obändiga, fjällen så svarta, kullorna så söta och ängarna
så blommande. Ibland stod kungen och invigde en
järnvägsstation och alla herrarna stod ovanför i räta rader på trappstegen,
och ibland fick man förstås se en ny bro eller ett sågverk eller
sådant, men oftast var »gubbarna» som en härlig saga, där mörkt
och vilt var mörkt och vilt, och ljuvt var ljuvt. Halvtonerna, om
de fanns, såg hon inte, där hon låg på magen på brysselmattan.
Innan hon somnade på kvällen brukade hon särskilt tänka på
Sarjekfjällen — de hette så på den tiden — de såg kusligast och
mest nervkittlande ut och var trevligast att fantisera om medan
man låg i sin varma säng och lekte att den var en kåta eller en
bergskreva.

Hon log nu igenkännande åt »Gata i Haparanda», där
fotografen, Petra Erikson, lyckats få åtta personer att se ut som lika
många vaxdoekor. Marsskymningen började bli allt blåare i
Bell-mansrummet och hon lick lov att raska på till middagen — och
»Stormakterna». Hon bläddrade raskt mot slutet, 1918.

Docenten Gunnar Andersson blev sekreterare 1901. Där kom
alltså han, kraftnaturen, som framför Brunkebergspumpen tog
en ung fil. kand. i knapphålet och dekreterade både för honom
och Styrelsen, att här hade han hittat det nya sekreterareämnet.
1902 öppnades banan Luleå—Narvik och Turistföreningen köpte
av järnvägen en övergiven, torvtäckt stuga i Abisko. Samma år
bildades med föreningens stöd Turisttrafikförbundet för att driva

331

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:52 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free