Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: STF antiqua et hodierna. Glimtar ur en sextioårings liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla A nrick
ögon och intrycken i en ung själ? Skolresetjänst, gruppfärder,
semestergårdar och vandrarhem, stigar, stugor och fjällstationer
— i grunden är det dock de osynliga värdena, som betyder mest.
Och var bor nu Turistföreningen? Väl inte i de sex rummen
ovanför hökarboden på Fredsgatan? Ack nej. En liten nätt
karamellvers diktades vid något tillfälle och den började: »Mitt
i stån vid Stureplan.» Med nöd och näppe kan man tränga in
verksamheten i de 45 rum, som där står till förfogande. Som
en god och vänlig gårdvar vakar Turistföreningens skattmästare
numro två, Hjalmar Klingberg, över hus och hem, ägodelar,
ombud och medlemmar. Varför kommer man igen på samma
association, som när det gällde STF:s skattmästare kamrerWancke?
Kanske för att det bästa hos människan är hunden, lojal, trogen,
tjänande samme herre livet ut. 1887—1945 det är en lång rad
av år, och en kort rad av skattmästare, Wancke och Klingberg.
Årsskriften är Svenska turistföreningens andes stämma. Bläddra
i boken och ni skall blott sällan möta ordet turist. Denna årgång
är endast undantaget, som bekräftar regeln.
Man har i årsskriften valt att berätta om landet, om folket.
Självfallet också om färder, små och stora, och om farande
människor, men man har lagt vikt vid, att resandet, turistlivet, inte
skulle bli självändamål utan att det skulle syfta till att ge
kunskap, ge innehåll i bilden.
Årsskriften är Turistföreningens andes stämma. Men även
en andes stämma kan behöva skolas.
Innehållet i de första anspråkslösa små årsskriftshäftena
växlade mellan resetekniska råd och färdskildringar ungefär av
samma typ som i en resehandbok. »Några vinkar för turister i
Lule lappmark» heter årsskriftsradens första uppsats.
Åtminstone står det så i rubriken, men när man skrev registret, byttes
ordet »turister» ut mot »resande». Slarv eller tanke? Ja, vem vet.
Men det är väl närmast en konstruerad eftertydning att förmoda,
att ordet turist då hade något av oklang, något av ihålighet. Om
Svenska turistföreningen emellertid hade bytt namn på 90-talet
skulle man undvikit många missuppfattningar om vad föreningen
är och inte är, vill och inte vill.
»Fotografi och turistlif» heter så en liten artikel. Som en
upplyst pil pekar den mot en sida av föreningens verksamhet.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
