- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
351

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: STF antiqua et hodierna. Glimtar ur en sextioårings liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S TF antiqua et hodierna

gamla land med hårdhäntare och brutalare metoder än
Turistföreningens milda förmaningar.

Det är nyårsafton. På middagen har bussen lämnat STF:s
fjällstation vid Grövelsjön och de sitter ensamma i den, han och hon,
två ungdomar i familjen och en gammal hund.

I morgon är 1945, tänker hon. Då har han på dagen varit
sekreterare i 25 år.

Månskenet är vitt över ett landskap i snö, det lyser varmt ur
stugfönstren som på ett sentimentalt julkort; man hade nästan
glömt bort att det fanns en mycket reell verklighet bakom
vykortsjulen.

Det såg likadant ut vid Grövelsjön. Där var bara de små
stugorna ännu lägre. När psalmerna ljöd i korridoren på
juldagsmorgonen och man tassade upp vid sjutiden för att öppna för
flickan med kaffebricka och ljus och hembakt och dra isär
gardinerna, tyckte man det skulle gått alldeles i stil om man sett
ett par tomtar kura ihop under trädet på gårdsplanen.

Vilka härliga platser man kommit till. Hon var inte obekant
med landet längre. Det var helt naturligt att känna sig som
lokalpatriot överallt. Långt i söder, i Blekinge, stod en stuga på
hällarna vid havet och väntade när sommaren kom, precis som den
väntade på vem som helst som ville komma dit. En medeltida
slottsbyggnad i Glimmingehus öppnade sina gamla dörrar, och
vid en sandstrand i Halland hade man som sitt eget hem. Man
blev i Geijers gamla Ransätersgård mottagen lika värmländskt
gästfritt som den stora släkten alltid blivit, och den svenska
andens stormän kom en på nära håll. Från ett gavelrum i
Vadstena hörde man sången från Birgittas kyrka, på Omberg kunde
man slå sig ned och vara hemma mitt bland de blommande
ängarna. Ett gammalt boställe för en regementskvartermästare
i Sörmland blev en levande realitet, när man satt i den vackra
matsalen. Man kokade sitt kaffe på egen härd i en stuga vid foten
av landets grannaste fjäll. Intet landskap var längre långt borta.
Har man hem och grund någonstans finner man vägen dit kort.
Längs kusterna, bort i skogarna, uppe i fjällen, överallt var
man hemma.

Pappa kunde ha varit lugn, tänker hon där hon sitter i
bussen, som bromsar i backen ned mot Dalälven. Även om man
är stadsfödd och inte rotfast på en torva, är man hemma i

351

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free