Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landet och folket blir till. En krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landet och folket blir till
Kr. samman med västra Mellansverige så att Yoldiahavet
av-snöres och en ny insjö uppstår i Östersjöns bäcken. Vi kallar den
Ancylussjön — efter en liten sötvattenssnäcka, vars skal vi kan
iaktta i denna tids strandvallar på Gotland. Så länge
Ancylus-sjöns yta bestämdes av avlopp genom mellersta Sverige, steg den
oavbrutet över sina breddar i söder, där landhöjningen skedde
långsammare. »Svea älv» var dess första gigantiska avloppsälv
till den fjärd av Västerhavet, som Storvänern då utgjorde;
därom erinrar de ståtliga döda fall, som vi nu kan bese vid
Degerfors. Till slut, omkring 6300 f. Kr., har landhöjningen fortskridit
så långt att Ancylussjön finner ett nvtt avlopp, »Dana älv», genom
Danmark. Dennas älvfåra utgör i dag djuprännan i Stora Bält.
Den värmetid, som börjat, för med sig en allt rikare växtlighet.
Redan omkring år 7000 f. Kr. hade hasseln brett ut sig i södra
och mellersta Sverige. Allt efter som klimatet förbättras följer
klibbal och ädla lövträd, såsom alm, ek, lind och lönn, samt
murgröna och andra värmekrävande växter. Tundra finns ej mer.
I norra Svealand och Norrland följer tall- och björkskogar direkt
i den vikande isens spår. Även djurlivet är rikare; till Sydsverige
har kommit några i vår tid åter försvunna arter: uroxen,
europeiska bisonoxen och vildsvinet.
I söder har fångstlivet fortsatt på gammalt sätt, om än då och
då förmodligen nya skaror med delvis avvikande vanor och
redskap slutit sig till ättlingarna av de första renjägarna. Också det
nordligaste landet torde, kanske redan 7000 f. Kr., ha beträtts av
kringströvande människor. De kom från Nordnorges kust. Det
är möjligt att de var förfäder till våra dagars lappar, ja till och
med tänkbart att en del av dem var ättlingar till fångstmän som
levat längs Nordnorges kust under hela sista istiden. Lapparna
skulle i så fall utan avbrott ha varit nordbor alltsedan den
mycket avlägsna tid, då deras urfäder — av vilka vi saknar varje
spår — kunnat ströva kring över hela vårt land före sista istiden.
Det varmare klimatet har skapat gyllene tider för
fångstmännen, som i allt större flockar vandrat in över den dansk-skånska
landbryggan och strövar kring efter de fiskrika vattnen och i de
stora tall- och björkskogarna. Maglemosekulturen — namnet efter
en fyndplats i en stor mosse på Själland - är den förnämsta
kulturgruppen under denna tid. Redskap av ben och horn, ofta försedda
ined vackra, inristade mönster, spelar nu en särskild roll.
Yxblad av flinta och grönsten uppträder för första gången i vårt land.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
