Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landet och folket blir till. En krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landet och folket blir till
folkvandringarna över stora delar av Europa. Romarna förmår inte
försvara sina gränser: provinserna, moderlandet, ja, själva Rom
blir härjade. Av det rika bytet sänder mången krigare guld hem
till stamförvanter i Norden och kanske han själv återvänder dit.
Sverige upplever en »guldålder», så kallad därför att de flesta
forntida guldföremål, som hittats i svensk jord, är från denna
tid. Det är romerska medaljer och även guldmynt (på latin aureus,
därav kommer vårt öre), det är också guldtackor och tenar och
av dessa gjorda, praktfulla smycken för vapen och dräkt. Guldet
gömdes ofta i jorden undan de fiender, som tid efter annan
härjade bygden. Detta kan särskilt iakttagas på Gotland och Öland, där
talrika gårdar nu blivit ödelagda av eld. Väldiga fornborgar, t. ex.
det öländska Gråborg och den gotländska Torsburgen, har då
anlagts till fåfängt försvar. Även på Sveriges fastland har liknande
borgar börjat anläggas till den hotade allmogens skydd. Öland läggs
öde i slutet av 400-talet, Gotland plundras en mansålder senare.
År 4 76 e. Ivr. störtar germanhövdingen Odovakar med sina
trupper den siste västromerske kejsaren. Vid samma tid har
förmodligen sveakonungen Aun (»Aun den gamle») börjat sin
enligt sägnen mycket långa regering i Uppsala (Gamla Uppsala),
svearikets huvudort. Det är från denna tid vi anser oss kunna
räkna med Svearikets obrutna bestånd. Aun gravlägges omsider,
troligen före sekelskiftet, i den äldsta (mittersta) av Uppsala
högar. Den ätt han tillhörde kallas skilfinga- eller ynglingaätten.
Till denna hörde Auns son Egil, som troligen höglades i Uppsala,
dennes son Ottar Vendelkråka, som fick sitt sista vilorum i Vendel,
och dennes son Adils, som uppges ha kämpat mot den danske
konungen Rolf Krake och som även torde ha begravts i Uppsala.
Om utsträckningen av uppsalakonungarnas sveavälde vid
denna tid svävar vi i ovisshet. Inom det nuvarande Sveriges
område uppräknas i utländska källskrifter många andra
folkstammar. Svearna var icke de enda. Det talas bl. a. om götar,
heru-ler, daner, »tjustbor», »finnvedsbor» samt om de nomadiska
lapparna, som benämnes »skridfinnar». Huruvida de bägge
»götiska» stamområdena väster och öster om Vättern redan nu
blivit erövrade av sveakonungarna är alltjämt en omstridd fråga.
600—800 e. Kr.
Efter folkvandringstidens hektiska oro har Norden gått in i en
tid av relativt lugn, ett kraftsamlingens skede. Det inhemska
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
