Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landet och folket blir till. En krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landet och folket blir till
starkt märkbara i hela Norden. Där präglas nu de första mynten
med Karl den stores som förebilder. Troligen sker detta i »Birka»,
Svearikets första stadsliknande samhälle, som anlagts på Björkö
i Mälaren. Denna medelpunkt för svearnas in- och utrikes handel
står i sitt flor, när den frankiske kejsaren Ludvig den fromme
mottager sändebud från svearnas konung Björn, vilka jämte
andra uppdrag — säkerligen av handelspolitisk natur — har att
lämna kejsaren en av honom ivrigt åtrådd möjlighet att sända
kristna lärare till Sverige. Ansgars första vistelse i Birka varar
halvtannat år (8*29—831), kort därefter kommer Gautbert, vigd
till biskop i Birka, och i början av 850-talet ännu en gång
Ansgar. Även under de närmast följande decennierna uppehälles
missionsverksamheten i Birka.
De handelsidkande och sjöfarande svearna ägnar emellertid
alltmera sin uppmärksamhet åt de väldiga områdena i österled
för att nå kontakt med den silverrika Orienten. Efter 850-talets mitt
börjar ett efter stora linjer anlagt handelsvälde, »Stor-Svithjod»,
att uppstå i öster. En slavisk krönika omtalar att »ruserna» —
eller »varjagerna» — kom över Östersjön och utkrävde skatt av
olika folkslag. Dessa främlingar är handelsidkande krigare från
svearnas land; de är organiserade i följen, som står under ledning
av hövdingar. Mest känd av dem är Rurik, som grundar ett välde
i Novgorod — av nordborna benämnt »Holmgård». Längs de
vidsträckta flodvägarna anlägger varjagerna på lämpliga platser sina
befästa stödjepunkter. En namnkunnig sådan är Kiev, varifrån
några av Ruriks män redan 865 riktar den första härfärden mot
Konstantinopel. De grekiska kejsarna får under de följande
årtiondena en påtaglig känning av de krigiska nordborna, som med sina
flottor seglar över Svarta havets vatten och härjar dess kuster.
Handelsfärderna i österled och krigstjänsten hos
varjagfurs-tarna medför att en ström av orientaliskt silver, till stor del
präglat som arabiskt mynt, väller in över vårt land.
Men även Västerlandet lämnar Nordens folk tillfällen till
krigisk expansion. Sedan det frankiska riket delats år 840, uppstår
strider riksdelarna emellan. Vakthållningen i norr försummas.
Detta inbjuder nordmannaskaror, som redan långt tidigare fått
blodad tand under plundringståg till de norra och västra delarna
av de brittiska öarna — dit man nu kunde ta sig över havet tack
vare goda segelfartyg. Vikingarna samlar sig efter hand i allt
större flottor under skickliga ledare och skördar rika vinster.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
