- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
67

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Vår fornkultur i naturhistoriens ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår fornkultur i naturhistoriens ljus

rar. På trägolvet lågo eldstäder av sten så tätt de kunde. Det hade
varit en folkrik by därute på kärret, och denna egendomliga
boningsort hade man säkerligen valt för att vara skyddad mot
fiendeangrepp. Man hade bara behövt riva upp spängerna, som
ledde ditut, för att vistet skulle vara alldeles oåtkomligt för
obehöriga från land. Stenyxor av skilda typer och stora mängder
lergods förlade bosättningen till gånggriftstid. Och matsedeln
fanns bevarad i överflöd. Kulturlagret innehöll mängdvis
resterna av skogens och vattnens villebråd, sexradigt korn, torkade
äpplehalvor, hasselnötter, kärnor av varjehanda bär o. s. v.
Där fanns elddon — slagstenar av kvartsit, »eldstål» i form av
svavelkisbollar och skivor av fnösksvamp — och vid en av
spängerna stod ett avhugget människohuvud med rits efter skalpering
på pannan. Det var ett levande stycke av Östergötland omkring år
2000 f. Kr., som »träskbyn» vid Alvastra skänkte oss. För
Heidenstams diktaröga satt där självaste Urakaipa på »hövdingasoffan»
mellan härdarna med elddonet bredvid sig och knåpande med
benprylar åt sina kvinnor.

Tio år efteråt kom meddelande om en annan »pålbyggnad»,
denna gång i en liten utdikad sjö, Käringsjön nära Sperlingsholm
i Halland. Riksantikvarien sände Ture Arne och mig att
undersöka den. Vi funno en djup, kittelformad åsgrop med den f. d.
tjärnen på bottnen. Kring tjärnen hade spänt sig ett gungfly av
torv, och i detta låg det hela vägen runt stockar, klapperstenar
och fornsaker. Arne kunde nästan genast bestämma
anläggningens ålder till tiden c:a 200—450 e. Kr. Men vad hade den varit?
Säkerligen ingen boplats. Och något annat praktiskt ändamål
kunde vi omöjligen lura ut. Kunde det vara fråga om en
kultplats? Bådas våra tankar togo en bestämd riktning, men det
dröjde ett par dar, innan vi vågade bekänna kort för varandra.
Så fantastisk syntes oss lösningen, som föresvävade oss. Var inte
denna åsgropstjärn just en sådan »ensligt och dolt liggande sjö»,
som Tacitus talar om, när han berättar hur »langobarderna och
åtskilliga andra nordiska folk» dyrkade sin Nerthus, »moder
Jord», fruktbarhetens gudinna? Och vad betydde namnet
Käringsjön? Kunde »käringen» rentav vara Nerthus själv? Kanske
gömde sjögvttjan ännu skeletten av de dränkta Nerthus-trälarna.
Kanske låg där till och med gudinnans vagn, en motsvarighet
till praktvagnen från Deibjerg i Jylland. Tidens och anslagens
knapphet hindrade Arne och mig från att ta mer än ett smakprov

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free