Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Vår fornkultur i naturhistoriens ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två »simpla skafthålsyxort,
den ena nedslipad till en
bråkdel av sin ursprungliga
storlek. Ila dessa kilformiga
hlubbor använts för alt kvista
grenar ur lövsnåren till
vinterfoder åt kreaturen?
Stat. hist. museum foto.
tider, då en så konstmässig elegans utmärkte stridsyxorna och
stickvapnen av flinta eller brons. Men dräm till med denna tunga,
kileggade klubba i en grenklyka! Den är som skapt för att slå
lös lövträdens smågrenar. För min del tror jag, att den simpla
skaftliålsyxans plötsliga massuppträdande betyder, att lövtäkten
blivit ett väsentligt näringsfång. Boskapen blev lantmannens om
iclce — såsom Tacitus säger om germanerna ett århundrade e. Kr.
— »enda och käraste rikedom», så åtminstone hans
huvudsakliga. Så har den som bekant förblivit in i vår tid; och likaså
spelade lövet som stallfoder ännu några få släktled tillbaka
allmänt en huvudroll. Det var — förmenar jag — det ökande
behovet av lövtäkt, som förde den lyktande stenålderns människa
ut i lermarkernas urskogar. Och när steget en gång var taget,
följde snart lövängskulturen, åkerröjningen och bosättningen av
den typ, som ännu i dag ger svensk jordbruksbygd en av dess
grundkaraktärer. Med andra ord: Sveriges bondebebyggelse
leder måhända sina anor till de livsvillkor, som den begynnande
klimatförsämringen en gång skapade för våra förfäder.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
