- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
84

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Vår fornkultur i naturhistoriens ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lennart von Post

J. G. Andersson fann på gravurnorna från Nordkinas stenålder
den regngivande trombens tecken brukat på motsvarande sätt.
Värmetiden var hos oss en de goda årens tidsålder. De djupaste
vågdalarna under klimatförsämringens epok medförde missväxt
och nöd. I de trakter i Sydeuropa och Främre Orienten, där den
europeiska kulturens vagga stod, bör en värmestegringsperiod ha
verkat lika katastrofalt som mansåldrars kylighet och regnighet
gjorde i våra nejder. Vad som ur vår synvinkel varit en
klimatförsämring blev för folken i steppernas och halvöknarnas
områden en klimatförbättring och tvärtom. Och om, såsom naturligt
synes, klimatets pulsslag varit drivkrafter för de primitiva folkens
massvandringar, måste värmetiderna ha sänt liknande folkböljor
mot norr, som fimbulvintrarna tyckas ha kastat söderut från
Nordens bygder. Men även detta är det framtidens uppgift att
utforska.

Inte heller inom vårt eget lilla land går det att schablonmässigt
skära sambandet mellan klimat och fornkultur över en kam. En
bygd, där sädesodlingen var huvudnäringen, kunde bringas till
hungersnödens rand, när skördarna år efter år slogo fel. I en
annan, där folket främst levde på sin boskap, kunde regnigheten
öka gräsbetenas ymnighet. Fimbulvintrarna kommo väderleken
att pendla över i riktning mot det mera utpräglade
havsklimatets typ. I Västsverige, vars geografiska läge gör regnigt väder
och måttlig sommarvärme till normala inslag i naturmiljön,
måste ett förråande av klimatet bli mera ödesdigert än i trakter
ined större säkerhetsmarginal i dessa hänseenden. Men på Öland
och Gotland till exempel, där sommartorkan är bondens
damoklessvärd, kunde katastrofen komma, när värmen blev för envis
och elakartad. Skall naturens historia verkligen bli en
ljus-spridare för vår kulturs och vår bebyggelses utveckling genom
fornåldrarna, måste belysningen sättas in smidigt och allsidigt.

Problemet om klimatets roll i vår fornhistoria är invecklat och
svårtytt. Den andra naturhistoriska huvudfaktorn —
förskjutningarna mellan land och hav — är dess bättre lättare att komma
till rätta med. När »läran om vattuminskningen» först fördes
fram, möttes den emellertid av skarp motvind. Olof von Dalin
försökte tillämpa den i sin »Swea och Götha Rikes historie».
Prästeståndet resolverade vid riksdagen 1746—1747, att Dalin
»hafwer tagit till grund under thenna sin historie en hypothes,

«4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free