Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
det är den primitive fångstmannens förnämsta omdöme om
ett gott redskap. Även en modern människa fattar genast, vad
en god dödare är, om hon med ögat följer konturerna av
har-punspetsarna av ben från de nordiska folkens paradisdagar för
tio årtusenden sedan.
För den semestrande svensken, lian må färdas fram som turist
och amatörupptäcktsresande eller vila i den lantliga miljöns
moderssköte, därifrån han ju ofta helt nyligen kommit, är det
icke långt till forntiden. Den ligger oftast bara ett par steg bakom
knuten.
Själv tänker jag på detta, där jag sitter inne i eklövsskuggan
nedanför en granitknalle vid Vänern, bara några kilometer från
Läckö slott. Här är förvisso ett gammalgermanskt landskap.
Långa istidsrefflade granitknallar skjuter upp som grå sälryggar
ur en omkransande saftig ekgrönska. Stort sjövatten glindrar
blånande mellan sten och grenverk.
Invid mig sysslar Malcus Andersson med att koka långrev i
en gryta med ekbark. Han har en långrev på 4 mil — det är goda
40 kilometer — som han och hans pojke ror ut och lägger på
en gång tvärs över Vänern mellan Västergötland och Dalsland.
Det är annat än min lilla sommargästrevstump på 50 krok.
Malcus är fångstman och småbonde i samma person, en
kombination välkänd i vårt lands tvenne stora fångstmiljöer, havskust
och skogsland, alltsedan yngre stenåldern. Verkningsfullt sluter
sig bilden framför mig kring tre ting: den väderbitne fiskaren,
som rör om i ekbarkskoket, hans buttra, svarttjärade båt,
uppallad på land för utrustning till nästa fångstresa, samt
»kraken», redskapshuset med form och konstruktion från hedentid.
Ett underligt gavelbrant hus med taket av halm vilande direkt
på marken och ingång genom ena gaveln.
Här vid det västsvenska insjöhavet är utgångspunkten given
för en inblick i den primitiva havsfångstmiljön i ben- och
stenålderssveriges inlandsskärgårdar.
När man tänker på mänskligt liv i ett landskap, tar man ju
vanligen människoålderns lilla tidmått att mäta med. Då
verkar tusen år överväldigande. Men inte så, när man tittar på
is-slipade klipphällar, grusåsar eller slättens tunga men
fruktbara havslera. Så gott som hela det landskap man vandrar i,
har ju fått sitt utseende under en geologisk tidrymd som verkar
sällsamt nära — 12 000 år. Döm om de jökelvattens styrka och
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
