Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Primitiv fångstkultur
manland och Närke. Också Norrlandskusten, ända till tio mil in
i skogslandet, är dränkt av denna salta och djupa Östersjö.
Även på Västkusten svallar havet mer än 30 meter högre upp
mot granitberget än i våra dagar. Ancylustidens älgharpunerare
avlösas nu av fångstmän med havskusten som livsrum och dess
djurvärld i vatten och på land som intensiv fångstspecialitet.
Låt oss med Johan Alin, den nyss bortgångne västsvenske
arkeologen, besöka Rotekärrslids kökkenmödding i Dragsmarks
socken, en dryg halvmil öster om Fiskebäckskil.
Uppe i en svacka på granitberget ovanför den av trånga
dalgångar och bergknallar uppfyllda omgivningen ligger en
vild-gräsbevuxen avskrädeshög från stenåldern. Den utgör centrum
i en boplats från Litorinahavets högsta vattenstånd för 7 000 år
sedan och är, fastän relativt liten, den enda hittills kända
svenska motsvarigheten till de äldre danska kökkenmöddingarna.
Mycket av det gamla fångstfolkets dagliga liv blev känt genom
Alins grävningsundersökningar av boplatsen år 1934.
Skalhögen består av flera kubikmeter snäckskal, bland vilka
märks en stor mängd ostron samt Litorina litorea, som givit den
samtida salta Litorina-Östersjön dess namn. Inmängda i
skallagret låg ben av olika fiskslag, fågel och däggdjur. Där fanns
kronhjort, rådjur, utter och gråsäl, men även tamhund. Av fåglar
hade fångats alfågel, storskarv, havstrut, storlom, tobisgrissla,
tordmule och den nu sedan hundra år tillbaka utdöda garfågeln.
I de stora mängderna fiskben märktes främst långa, torsk, kolja
och berggylta.
Men även mycket av fångstredskapen anträffades i denna
7 000-åriga soptipp. Det var metkrokar av ben med både en och
två hullingar, fågelpilar, även de av ben, med sidorännor, där
vassa flintspånor suttit insatta och fästade med lim, en benharpun
samt knivar och oslipade, primitiva skiv- och kärnyxor av flinta.
Under några mansåldrar levde människorna här ute på den
kala klippön i vad som då var Bohusläns yttre skärgård. Den
enda näringen var fångsten av säl, fågel och fisk. Ur
grävningsschaktets fynddokument berättar Alin för oss: »Det enda
storvilt, som här fanns att tillgå, var sälen. Lyckades man fånga en
sådan, förslog det något att mätta familjens hungrande munnar
men en fågel eller några ostron räckte blott för stunden. Fanns
garfågeln i någon större myckenhet, så utgjorde den ett
lätt-fångat byte, men den var alltför tillgänglig och skattades därför
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>