Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
Historieskrivaren Jordanes berättar på 500-talet i sin gotiska
historia kallad »Getican» följande om svearnas pälshandel: »Det
är även dessa (svearna) som genom förmedling av många andra
folk till romarna försälja de utmärkt vackra pälsverk av djup
sa-firblå färg, som dessa pläga använda.» De pälsverk, som här
omtalas, är svarträvens kostbara helsvarta skinn med vita
insättningar i bringan och hårspetsarna över bakrygg och sidor.
Under den romerska kejsartiden synes små faktorier för
uppsamling av pälsverk ha varit belägna i det norrländska
kustlandet. Den romerska handelns intressen häruppe omvittnas bland
annat av ett fynd av en vacker romersk vinskopa med
fabriksstämpel från Pompeji. Den har hittats vid Högs gamla kungsgård
i närheten av Hudiksvall.
Andra handelsvägar för järnålderns skinnhandel från
Bottniska vikens kustland gick till Estland, vilket utvisas av ett
praktfullt skattfynd från Storkåge i trakten av Skellefteå. Ja, ända
ifrån Bjarmaland, de pälsrika trakterna vid Vita havet, fraktades
åtrådda skinnvaror utefter Kemi och Ule älvar ned till Bottniska
viken för vidare befordran söderut.
Järnets allmänna införande i vårt land och särskilt i de gamla
intensiva fångstområdena betecknade ett stort och omvälvande
skifte i den mänskliga livsföringen. Järnet blev den
grundläggande faktorn för jordbrukets fortgående landvinningar i
kustland och älvdalar och därmed för en ökad kolonisation av
områden, som under årtusenden utgjort väldiga, öde
vildmarksmas-siv. Fångstlivet röner fram emot medeltiden starka inflytanden av
järnets segertåg. De stora fångstmarkerna förskjutas nu upp mot
skogsområdena nedanför fjällen och jordbruksbyarnas
hem-fångstmarker röner tydlig påverkan av de fastboendes lagar och
förordningar. Fångstredskapen, särskilt snaror, giller och fällor,
uppvisar en ymnig och artrik flora. Munnarna har blivit många
och fångstmarken måste därför avpressas mer och mer.
Våra landskapslagar, upptecknade på 12- och 1300-talen, men
med ett sakinnehåll, som till stor del sträcker sig långt upp i
forntiden, förtäljer mycket om fångstförhållandena vid övergången
mellan heden och kristen tid. Gillrade spjut och fällor var
vanliga även i sydligare belägna landskap. I Västgötalagens
man-dråpsbalk heter det: »Går någon emot björnspjut eller älgspjut
och får därav sin bane, böte den tre marker som äger spjutet.»
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
