Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Det äldsta åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman:
DET ÄLDSTA ÅKERBRUKET
JXunskapen om det äldsta åkerbruket i vårt land är mycket
begränsad. I skärvor från krossade lerkärl har man funnit
avtryck av sädeskorn, som genom tillfälligheter kommit in i
kruk-makarleran, och i danska mossar har geologerna kunnat
konstatera spår efter de tidigaste svedjorna. Med hjälp av de spridda
uppgifter man på detta sätt kan erhålla, får man försöka skapa
sig ett begrepp om det skede i vår historia, då åkerbrukande
folkstammar söder ifrån långsamt vandrade norr ut, tog landet i
besittning och införde åkerbruk och boskapsskötsel. Detta skede
börjar omkring 3 000 år före Kristi födelse.
Vi kan tänka oss hur det tedde sig, då en grupp invandrare
vid denna tid slog sig ned vid ett sydsvenskt vattendrag och
odlade upp trakten. I enkla stockbåtar hade de följt kusten till
dess att de nådde en åmynning, där lövskogen stod tät på båda
sidor. Enstaka bestånd av al och björk hängde ut över vattnet,
men stränderna skuggades av stora almar, askar, lindar och ekar.
Marken under träden var täckt av vindfällen, torra grenar och
ris; här och där bredde murgrönan ut sig som en tät matta.
Där berget gick i dagen och marken var kargare, växte tallar.
Där naturen såg mest inbjudande ut, stannade man och röjde
för att få luft och ljus. Den murkna, torra bråten inne i skogen
gav god näring åt svedjeelden, som gick fram över stora
områden. I askan på den svedda marken kunde nybyggarna med
enkla träredskap rota upp jorden och så det första utsädet, vete
och korn, som de fört med sig. På stora sträckor av svedjorna,
som icke odlades, spirade snart en rik flora av örter och här fick
kreaturen ett gott bete. De ädla lövträden trängdes allt mer undan
av hasseln och björken, som växte fortare på de avbrända
markerna. Där boskapen betade, blev markvegetationen lägre och
skogen glesare, om den alls fick tillfälle att växa upp. Så avbröt
åkrar, ängar och hedar här och där den tidigare urskogen; vårt
nutida landskap, som är en produkt av mänsklig verksamhet,
började utbildas.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
