Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Ur Bohusläns bildkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Bohusläns bildkrönika
minne över färder till främmande kuster, som votivskepp med
tack för lyckligt avslutad resa eller före resan att avvärja faror
som väntade, och man kan finna andra förklaringar. Men vi vet
ingenting med säkerhet, utom att skeppet spelat en dominerande
roll för dessa människor längs kusten, ett folk, för vilket
sjöfarten och fisket var livsbetingelser.
Om skeppsbilderna i regel är kultskepp eller symboler för
begrepp, som vi ej kan nå, finns det likväl en hällristning, som
säkert återger en sjögående båt, en ristning, som skiljer sig från
de vanliga mer eller mindre standardiserade. Sedan länge har
man känt till en ristning vid Södra Ödsmål, men i samband med
en fullständig inventering av de bohuslänska ristningarna fann
amanuens Åke Fredsjö år 1938, att figurerna på hällen fortsatte
in under mossan och jorden. Han grävde då fram en hel grupp
tidigare okända bilder, bland annat en liten fiskescen. Den är
icke något större konstverk; det är en klumpig, men i gengäld
naturtrogen återgivning av ett motiv ristaren själv otaliga gånger
sett, och som gör det möjligt för oss att få ett begrepp om ristarens
förebild, det verkliga livet.
I en båt sitter två fiskare. Det är en liten roddbåt men av
samma slag som många av de stora hällristningsskeppen med
hög stäv och kölsporre. Den ligger ankrad med en s. k. killick,
ett ankare bildat av två i kryss förenade träkäppar med en sten
fastsurrad vid krysset. Männen sköter var sin rev med stora
krokar. För att bilden skulle bli begriplig, har ristaren varit
tvungen att förlänga den främre mannens arm, så att den räcker
ut över den höga förstäven och reven går fri från båtens kontur.
Här möter vi samma fiske som än i dag bedrivs i dessa trakter
och av befolkningen kallas att meta med metan. När man mot
kvällen kommer ned till kusten, kan man få se fiskebåtarna
avteckna sig som svarta silhuetter mot den ljusa havsytan likt
levande hällristningar. Fiskarna går ut i småbåtar, två och två i
varje båt, till fiskegrunden på 13—14 famnars djup. Däragnarde
krokarna och håller dem ett par meter över bottnen. Fångsten
utgörs huvudsakligen av makrill, vitling och hå.
Det är tydligt, att den lilla fiskescenen vid Ödsmål är en bild
hämtad direkt ur dåtidens liv och likaväl kunde den skildra det
nutida kustfisket i Bohuslän; det är endast båten, som skiljer
sig från våra dagars enkla roddbåtar. Klart visar den, att de
stora skepp, vi ofta möter på hällristningarna, verkligen återger
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
