Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sune Lindqvist: Sveariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sune Lindqvist:
SVEARIKET
±1 är har det stått ett slag — detta är sedan gammalt den
förklaring, bonden ger inför de kulliga högarna och mossiga rösena i
hage och äng. En föreställning, som är så vida spridd och som
kan spåras i skrifterna alltsedan Saxos tid, måtte väl ändå ha
något korn av sanning i sig, tycker man. Men allestädes, där
ordentliga undersökningar företagits, har man gjort helt andra
erfarenheter. Över allt visar det sig att ättebackarna vid de gamla
bytom-terna långsamt vuxit fram under seklernas lopp. Av allt att döma
har grav lagts vid grav i takt med generationernas naturliga
växling. Den folkliga förklaringen saknar vederhäftigt underlag.
Ligger på gravbacken något eller några enstaka rösen eller
högar, betydligt större än de övriga, får man veta, att där är kungen,
eller kungen och drottningen begravna. Ja, ej sällan kan man
rent av uppge personernas namn. Ett stort röse vid Torslunda i
Tierp är sålunda »kung Tores» grav. En verklig storhög i
Norrsunda socken har presenterats som »kung Nores»; i Vendels
socken kan man visa »drottning Vendias hög».
Detta var exempel från det fornminnesrika Uppland, men så
har man sagt runt om i landet åtminstone alltsedan 1600-talet.
Men man ville inte alltid godta dylika uppgifter utan kritik. Vad
beträffar Norrsundahögen, som verkligen förtjänade särskilt
beaktande därför att den har dimensioner som Uppsala högar,
befanns det icke styrkt, att vi någonsin haft en kung med namnet
Nore. Men bland de hundra forntida sveakungar, som vår siste
katolske ärkebiskop, Johannes Magnus, riktade vår historia med,
fanns åtminstone Nordianus, och i Snorres Ynglingasaga
omtalas, att Njord regerat till sin död över svearna, som brände hans
lik och gräto mycket vid hans grav. Följaktligen ha välmenta
lärde trott sig förbättra saken genom att döpa om Nores hög till
Nordians eller Njords hög. Boksynta män ha också i Snorres
verk trott sig finna stöd för att fästa Ingjald illrådes och Olov
trä-täljas namn vid andra storhögar, en i Vansö i Södermanland och
en i Säffle i Värmland.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
