- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
246

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Almgren: Färd till Gotlands Hesperider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bertil A Imgren

sällskapet, som fått låna en stor öppen snipa med motor istället
för den båt vi kom över med, vilken för länge sedan låg
uppdragen i trygghet på en slip i Djupvik. Sällskapet hade funnit
vädret för hårt och sökt sig till Lillön. Och medan vi var nere
vid bodarna för att bära upp vad vi nu hade fått med oss, slet
sig plötsligt snipan, dragande med sig den lösa bryggan, som
tumlade om på strandbrädden, och kastades mot
klapperbankarna. Mannen med de hårda orden störtade ut i vattnet,
halkade in under båten och var nära att krossas av den. Gamle
västkustbon Mårten rusade ut i vågsvallet iförd skor, strumpor,
långbyxor, kavaj, väst och slips. Under en timmes tid arbetade
vi, blöta till midjan, med att få upp båten, som vred sig likt en
valross i bränningarna, medan klapperstenarna i det starka
svallet ilsket hamrade mot fotknölarna.

Och så gick vi upp för att resa våra kullblåsta tält och släpa
fram stenblock att lägga på tältpinnarna. Militärtältet fångade
vind som en spinnaker, stödpinnarna inuti brast, och rätt som
det var började även dess grova, nedsläggade järndubbar röra
sig alla på en gång i vindsidan, så att torven gungade. Regnet
piskade, och alla våra saker låg inne i tältet. Vi kånkade på
jättestora kalkstensblock, som grävde sig in i magen med sina
skarpa hörn, och lyckades klara situationen.

Läget var ändå ganska dystert. De flesta sovsäckarna låg kvar
i Djupvik, och nordan var isande kall. Mat fanns visserligen;
genom rena turen hade vi fått med hela potatisförrådet och en
halv meter prickig korv. Detta borde räcka för oss, men om
stormen tilltog och hela utflyktssällskapet på närmare ett tjog
personer skulle födas i flera dagar, kunde det bli besvärligt nog. Och
viktigas: av allt var att vi inte kunde göra någon ordentlig
utgrävning utan redskap, instrument och ritpapper. Allt detta låg
på andra stranden. Och — fruktansvärt att säga — där låg också
Mårtens hela piptobaksförråd.

En båtmotor puttrade på tisdagsmorgonen vid femtiden. Alla
kravlade ut ur tältöppningarna för att få se undsättningen
komma. Nädå, det var den räddade farkosten från gårdagen,
som försvann i solstrimman mot Gotland innan vi hunnit sända
med bud om vårt ur grävningsteknisk och på längre sikt även
ur försörjningssynpunkt vanskliga läge.

Natten hade heller inte varit uppmuntrande. Mårtens
tältstänger hade böjt sig som videslanor i blåsten, och han hade

246

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free