Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Almgren: Färd till Gotlands Hesperider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil A Imgren
kom en stor storm paa hannem / oe alle hans Skibe blefue
splitte ad / oc månge af dennem blefue borte . . . Men det som
Kongen var paa siellf / oc hed Rosencrantz / led stoor nød / miste
Marset / oe kom med stor Fare under Carlsøe. Kongen sette sig
iland / oc der det sked var / udi hans Aasiun (åsvn) / blef|’
Skibet hand häfde været paa / med Top oc Taafuel [sänkt] /
it andet Skib hannem fulged / var 120 Månd paa / bleff i lige
Maade / uden nogle faa komme i Land paa Brederne /.»
Så slutade vi grävningen på lördagskvällen medan Fröjels
kyrka ringde helgsmål, och författaren kunde få ströva iväg för
att fotografera i lugn och ro.
Nedanför Suder Vagnhus ligger en lockande strand, vettande
mot Stora Karlsö och eftermiddagssolen. Jag klättrade dit ned
mellan raukar, av vilka en ser ut som stäven på ett forngrekiskt
skepp, och kom ner på en klapperbank. Högt upp bakom mig
öppnades Suder Vagnhus som ett jätteostron, och norr därom
den ena väldiga grottan efter den andra i en serie som slutar
med Norder Vagnhus på Norderslätt. De flesta är
svårtillgängliga, nyckfullt formade, med svalbon i taket, fågelhyllor längs
väggarna och meterhöga brännässlor på golvet. Därunder är
klippväggen lodrät. Ibland skjuter den till och med ut över den
smala strandremsan, och där har havet svarvat ut hängtorn i
denna fast byggda fästningsmur, framför vilken ligger liken av
ungtrutar, som tornat mot den, och ett lamm, som störtat ned.
Lill-öns enda korppar bor inte för inte liärovanför högst upp i branten.
Den ljust gråblå klippan är ibland lodrätt bandad av breda
röda strimmor med gröna kanter på de ställen där vatten sipprar
ut ur väggen och en blåklocka växer i en knappt synlig spricka
på släta muren. Havet går bläckblått, men över pallen blir
vågorna glasgröna, när de genomlysas av solen. Klappern är
grov, rundspolad och rentvättad, litet vitskär som en nyskrubbad
unge. Här nere, där eftermiddagssolen kämpar med
havssvalkan, glömmer man blåst och regn, svett och kyla, dåliga spadar,
fynd och båtar, som inte kommer.
Här är tidlöst. Karlsöarna är Gotlands Hesperider, de dödas
evigt lyckliga öar i väster, mot solnedgången, bortom tiden,
hit-seglade från ett sydligt, vinrött hav, där de lämnat kvar sina
fränder los, Paros, Naxos, Syros, Samos, Lesbos, Amorgos och Ithaka,
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
