Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist och Lars Madsen: Flanera i fjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flanera i fjäll
G: Knästående, uppklättrade och kringhoppande
kamerajägare svärmade runt oss. Som den starka man Lasse är — han
är stark men vill gärna synas blygsam — vinschade han
nonchalant och skenbart obesvärat upp ryggsäcken, undgick med nöd
och näppe att svänga runt och gå i däck, och så var det klart för
avfärd. Vi hade en tredje i sällskap de första dagarna. Vi är
taktfulla. Han får vara anonym. Han tog tre staktag med sin
börda. Just då alla slutare knäppte och filmkameror surrade,
just då föll han under stort fäktande och sparkande. Rena farsen.
Lasse välsignade sin skapare. Det kunde likaväl varit han.
Första dagsmarschen. Inbrott.
L: Vi skulle gå från Abisko över Vistasvagge och Kebnekaise
kanske neråt Sarek eller förbi Saltö och över Ultevis. Så där en
30—40 mil. Efter 500 meter började ryggsäcken besvära, den
ömmade axlarna och klämde ihop bröstet, den jämkades och
flyttades om. Den vägde i alla fall 25 kg. Efter 1 km var vi
svettiga så det skvatt. Efter 2 km tog vi en ordentlig rast och
Gösta började tala om läskande apelsiner. Vi gled vingligt i
spåret, stannade ofta, fick små tendenser till kramp i låren, när vi
skulle spänna på skidorna igen. Efter 10 km åt vi var sin apelsin.
Tänkte på lappbarnen.
Men promenaden upp till Keronstugan var fantastisk. Det
kallnade mot kvällen. Snön lyste upp mörkret, en och annan
himlakropp glänste genom töcknen och markerade
bergstopparna. I sluttningarna stod björkarna, långt från varandra, stora,
med väl utvecklade kronor och rimfrost på grenarna. Skirt och
luftigt, det var som att i stjärnljus fara genom en lapptrollkarls
fruktträdgård. Vi tänkte inte så mycket på ryggsäckarna längre.
G: Men stugan var svår att finna. Klockan blev mycket,
medan vi letade. Det var skönt att äntligen hitta den. Den låg soin
en grå skugga i skumrasket, en skugga förankrad med stållinor
i berget. Den var låst, men nycklar hade vi fått med oss.
L: Jämte meddelande om att ved fanns i vedbon och
reservsäng på dasset. Nycklarna passade dit, men tvärs över stugans
dörr gick en stor järnbom, fasthållen av ett splitternytt, extra grovt
hänglås. Där gick ingen nyckel. Vi kom inte in. Låset var utbytt.
Utan dynamit kunde vi inte ta oss in. Det började blåsa, vi frös.
Dessutom hade Gösta glömt köpa ficklampan i Abisko. Den där
han enkom gick in för att köpa. Det hela var svart.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
