- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
292

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist och Lars Madsen: Flanera i fjäll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Lundquist och Lars Madsen

från alla håll, inte minst underifrån. Balanssinnet åker ur
funktion, man kan inte skilja på vertikal- och horisontalled, man är
som ett barn som just skall börja gå. Man sätter många rovor,
de flesta när man står still.

Ridån går upp.

G: Vi tänkte alltså med en viss förskräckelse på nedfärden till
Vistas. Nästan 500 höjdmeter i en enda brantlöpa, med tunga,
mycket tunga ryggsäckar — i den här sikten. Men just då kom
det. Det började med att vi såg litet längre. En skymt av en mörk
bergvägg dök fram, en blå flik av himlen och så helt plötsligt en
solfläck i sluttningen söderöver. Vi följde den girigt och
förväntansfullt med ögonen, två par ögon dragna som i snöre. Den
försvann med expressfart. Men en ny kom igen, ja, två. Och
innan vi riktigt visste hur, drogs draperierna åt sidan. Över oss
välvde sig himlen, djupblå. Bergen dök upp runtomkring,
två-tusenmetershöga jättar med bländvita hjässor och skrovliga
branter: Påssosjtjåkko, Unna Vistastjåkko, Selmatjåkko, kring en dal
som öppnade ett smalt perspektiv miltals söderöver. Det var
Vistas, dit skulle vi.

L: När vi i tystnad och undran i skuggan av en glaciär
betraktade solens uppgörelse med dimmorna i dalen under oss,
kom det ner till oss en spröd klockklang ovanifrån, försvann
och kom igen. Genom en tunnel i molnbanken såg vi som i en
kikartub en rund solbelyst plätt högt uppe i fjället, där ett tjugotal
renar rörde sig i stenskravlet. De betade och tog några steg i taget,
och deras skällor pinglade. Så blåste molnen ihop, och synen
försvann.

Utförsåkningen. Jag åkte skinkkälke, när det inte gick på
annat vis, det var så brant ibland att man inte stannade fast
man satte sig. Allt detta frestade på de ovana benen, och knäna
skalv till slut som pneumatiska borrar. Gösta som hade teknik
och stålkanter var snart nere. En lavin, ett par hundra meter
bred, passerade vi. Den hade bildats av huvudstora bollar av
kramsnö, som sedan frusit till is. Isbollarna halkade åt alla håll,
när man gick i dem. I dalen gick en tromb, som drog upp en
snöcylinder mot skyn, riporna skrattade i snåren, gick i par och
flyttade sig nätt och jämnt undan våra stavar, dagrarna skiftade,
luften var som champagne, videsnåren lyste röda och lät en ana
våren, och så återigen dessa sagolika japanska björkträdgårdar.

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free