- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
302

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist och Lars Madsen: Flanera i fjäll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Lundquist och Lars Madsen
Storm.

G: När vi vaknade hade vi en ny sorts busväder. Vinden
vräkte mot huset så det knakade, det tjöt kring knutarna, alla
björkar stod böjda som slitna kvastar åt samma håll, snön
rusade fram vågrätt. Det var nog mindre lustigt uppe på
kalfjället, om man ens kunde ta sig fram. Vårt värdfolk avrådde.
Emellertid bedarrade blåsten något och vi stack iväg.
Femtonårige Josef drog med härken vår packning upp på platån för
att hjälpa oss i starten. När vi skildes, såg han oss styvt i
ögonen och sade: »Blir det för hårt, så vänder ni om.»

L: Det blev hårt. Det blåste så vi tappade andan, vi stapplade
fram. Vi blåste omkull åt sidan gång på gång, ibland blåste
stavarna undan just när vi skulle sätta ner dem, så att vi
ramlade framstupa. I de värsta byarna hängde stavarna rätt ut,
parallellt med marken. Det betyder minst 25 sekundmeter, sa
Gösta. Mellan byarna fick man passa på att ta några staktag så
man kom en bit framåt. Vägen var rösad, men man såg inte från
röse till röse, vi tappade leden. Lä fanns ingenstans. Vila i
vindsäck blev minst av allt vila. Aldrig trodde jag en liten tygbit kunde
föra ett sådant öronbedövande väsen.

G: Naturligtvis är det oansvarigt att gå ut i sånt väder, bara
för nöjes skull. När stormen ligger snett emot. Flera gånger tänkte
vi länsa undan med vinden, för att komma i lä österut. Vädret
kunde bli ännu värre. Vi hade två och en halv mil kalfjäll att
komma över, och nästan ingenstans kunde man gräva ner sig;
snön var efter veckor av regn och storm inte av den konsistensen.
Men Lasses gosselynne segrade. Vi gick rakt fram.

L: En ljusning i snödrevet gjorde, att vi fick fatt på rösningen
igen. När vi hade hållit på i fem timmar, minskade stormen en
smula, sen gick det lättare och till slut dansade vi rakt ner i
Tjuonajokks lappläger.

G: Ja, kanske inte precis dansade och inte heller precis rakt
ner. Det var bland annat delade meningar om väderstrecken.
Kompassen visade fel. Och skavlernas riktning kunde man inte
lita på. Vinden kunde ha vänt sig. Det egna omdömet var bättre.
Ansåg Lasse, varje gång vi tappade rösningen. Och dansen utför.
Ja, det beror naturligtvis på vad man menar med dans.

L: Ner till Labbas kåta kom vi i alla fall — så småningom —
och där inne satt Andreas och väntade med renbuljong, palt,

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free