Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist och Lars Madsen: Flanera i fjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist och Lars Madsen
Vi kom fram till sjön just i solnedgången. Kåtan låg inte där
den skulle, vi delade upp området och började leta.
Tiden rann undan. Vi sökte. Var och en på sitt håll.
Himla-färgen mörknade, stjärnorna tändes, norrskenet tog i mellan
trädtopparna i norr, växte upp mot zenit och blev allt grannare.
Det kallnade, stavarna började skrika i snön. Gång på gång
måste man stanna och lyssna på tystnaden, inandas den friska
luften, tagen av den vindlösa stillheten. En arktisk lustgård.
Efter ett par timmar stötte vi ihop igen. Fåordiga. Vi småfrös.
Snön var djup överallt. Bränsle fanns i överflöd, vi hade bara
att lägga oss i snön. Lasse lagade maten. Jag ordnade nattlägret.
Men det går inte att skildra i detalj.
L: Det tillgick nämligen så att Gösta ägnade mesta tiden åt att
kritisera min matlagning.
G: Medan Lasse dirigerade — det hela.
L: Ni ska se Gösta när han ska göra nånting. Han är den
börne teoretikern. Som här. Först lade han ut färdbokstexten
om hur man gör en igloo, sen motiverade han varför det inte
blev en igloo, sen förklarade han vad som skiljer en snöbivack
från en nödbivack eller en Svärdbivack och förklarade varför
han inte gjorde dessa viloläger. Det blev en rävlya. Till sist.
Han svängde väldigt med fogsvansen.
G: Lasse fortsatte att dirigera. Slamrade med kokkärlen, gav
råd, om hur man t. ex. borde gräva snögropar, blev avsnäst,
återvände till matlagningen och började tillreda en varm dryck,
höll sig tyst på sin kant. Elden fick fart igen, humöret steg, men
just när det började puttra i kastrullen, välte Lasse alltsammans
över ända. Det tog en timme att få den varma drycken färdig.
Den var ljum. Lasse envisades att kalla det te och vek inte en tum.
L: Vildmarkste! En delikatess. Man tager vanligt te, tillsätter
rabarbersoppa, gärna även rester av blåbärssoppa, och i stället
för socker tar man vetemjöl. Ett misstag kom mig att upptäcka
denna verkliga finess. Det hela kokas i en panna med
överblivet rökt fläskflott. Extra stark vildmarkssmak får detta te,
om man låter sot och barr blåsa ner i drycken.
G: Ja, det rev. Och det stärkte också, fastslog Lasse ilsket,
medan han tillredde köttstuvningen. Han kallade det köttstuvning.
L: Vår hydda liknade en katedral i så måtto att den aldrig
blev färdig. Till slut kunde jag inte vänta längre utan gick och
lade mig i denna kalla och mörka grav. Gösta återfann den fick-
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
