- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
319

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om långfärdssegling

För den som hör hemma vid någon annan del av kusten eller
innanvattnen kan särskilt Stockholms skärgård tyckas vara ett
idealiskt målområde.

I varje sådan generalplan bör gärna ingå ett eller annat
speciellt mål, exempelvis att göra närmare bekantskap med något
fiskeläge eller någon hamn, som vid tidigare tillfällen sett
inbjudande ut, fastän man då bara susat förbi, eller att undersöka
lämpligheten av en eller ett par ankarplatser, som se förmånliga
ut på sjökortet men som man tidigare icke haft anledning att
pröva, eller att hälsa på gamla och nya vänner från tidigare
färder vid någon lotsplats eller fyrplats eller bara att återse sin
barndoms eller andra gamla kära platser ute bland kobbar och
skär. Ja, där finnas många möjligheter.

Fram på vårsidan når planerandet sin kulmen. Behövliga nya
sjökort och seglingsbeskrivningar anskaffas och studeras
närmare. Och så komma utrustningsdagarna, då alla de tusen och
en olika grejorna och förnödenheterna föras ombord enligt listor,
grundade på gångna somrars erfarenheter. Till sist är den
högtidsstund inne, som det hela egentligen rört sig om, den nämligen, då
man kastat loss från hemmabojen och denna blir allt mindre vid
änden av den blanka gata genom vattnet, som ens båt drar.

Så har då färden begynt. En gång, när jag med tåg skulle resa
från Köpenhamn ner mot kontinenten, hade jag till
medpassagerare i kupén två äldre damer, som av bagaget att döma
tydligen skulle ut på långresa. De stodo vid kupéfönstret och tittade
ut på Köpenhamns station, där ett par bekanta vinkade av dem.
När så tåget rullat ut från stationen och färden börjat, föllo de i
varandras armar med orden: »Måtte vi komma att trivas
tillsammans !» Sannerligen, på en långseglats är det kanske viktigare
än eljest, att man trivs med varandra. Sedan man väl startat, är
båten en värld för sig och en ganska liten och avgränsad värld till
på köpet. Tillfällen att dra sig undan till ensamheten för att låta
dåligt humör eller tjurighet ebba ut, är det icke gott om. Ändock
behöver man icke vara alltför ängslig, då man väljer sin
besättning. Ty långfärdssegling har en underbar förmåga att jämna ut
lynnen och friska upp de surmulna, och ja, helt enkelt att lära en
att, hur det än må vara, så sitter man dock alla i samma båt. Gott
humör och skämtsamhet skaffa sig tusen tillfällen att frodas
ombord under en långsegling. Få situationer torde för övrigt så ge
en tillfälle att lära känna medmänniskors karaktärer som en ge-

319

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free