- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
320

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Rabe

mensam långseglats. Man skall bara komma ihåg, att den ger
de andra samma tillfälle visavi en själv. En sak bör man
emellertid alltid iaktta vid val av besättning. Kan man undvara
yrkesgast ombord, så bör man absolut göra det. Varje klasskillnad
är av ondo i det samhälle, som en segelbåt utgör, även om det
icke skulle bli den skillnaden, som sätter samhället i gungning.

De som icke varit med om en långsegling förvåna en emellanåt
genom att fråga: »Men blir det inte långtråkigt? Vad gör Ni hela
tiden?» Den första frågan är lätt besvarad. Långtråkigt blir det
inte. Den sista däremot är icke så lätt att lämna ett uttömmande
svar på. Men faktum är, att dygnets alla vakna timmar bli fyllda
av de mest skiftande upplevelser och sysselsättningar. Den som
har försökt att förlägga sina högskolestudier ombord under en
långsegling, kan intyga, att icke ens för studiet av sjörätt blev
det mer än ett par timmar över under tjugotre dagars segelfärd.

Vad är det då som tar ens uppmärksamhet och tid i anspråk
under seglatsen? Först och främst bjuder en färd i skärgård på
ständigt växlande scenerier. Än är det granna klippor och slup
eller ljuvligt släta solbadhällar, som draga uppmärksamheten
till sig. Än är det smala sund och inbjudande vikar med mjuka
sandstränder, än är det gårdar, byar, ängar och fält, inramade
av berg och skogsåsar, än är det vida fjärdar, som breda utsina
lockande vidder, eller gatt, som öppna sig mot fri horisont eller
mot enstaka holmar och skär, som simma på synranden eller
sväva som hägringar i fjärran. Och där äro tusen andra ting.
Där äro till exempel alla mötande och passerande fartyg, bland
vilka naturligtvis allt som seglar tilldrar sig största intresset. Sedan
motorn började sitt segertåg på sjön, ha tyvärr praktiskt taget allt
vad segelskutor heter försvunnit från våra skärgårdar och
kustvatten. Annat var det ännu under förra världskriget, då riggar
och segel alltjämt allmänt funnos kvar och kommo till heders
i brännoljebristen. Om det då några dagar blåst till exempel en
envis nordan, och vinden sedan slagit om, var det icke ovanligt,
att man under loppet av någon timmes färd i en led kunde möta
ett par tiotal skutor av olika slag, som under de föregående
dagarna småningom samlats i någon hamn för att invänta
förmånlig vind. Det var både jakter, slättoppade skonerter, galeaser,
märssegelskonare, hundraelvor och andra skonertskepp. Ute till
sjöss kunde man också se en och annan fullriggare eller
slät-toppad fyr- eller till och med femmastare.

320

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free