- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
322

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Rabe

rop om lycklig resa växlades. En viss stolthet rådde ombord hos
oss, då de också ropade till oss, att vi var den första seglare under
svensk flagg, som de mött på hemvägen från ett par månaders
kryssning i främmande vatten. — Vid den tiden gällde totalt spritförbud
i Norge, och spriten stod följaktligen i centrum för inte bara
tullens utan också alla övrigas intresse. Vi blevo rätt frapperade, när
vi upptäckte flaskor med goda konjaks-, visky- och andra etiketter
guppa i en lång rad med ett par tiotal meters mellanrum någon
sjömil ned utefter den led, som skeppsgossefartygen just
passerat. Vi räknade snart ut, att det varit de svenska officerarna
ombord på fartygen, som för att reta och muntra upp sina norska
vänner slängt ut tomflaskor, till hälften fyllda med vatten, för
att påminna om gladare gångna och kommande tider. Muntrande
upplevelser är det gott om på sjön, och den som kryssat bland
champagne- och konjaksmärken förstår, att »tråkigheten på
landet» icke når många centimeter ut i sjön.

Mycket av intresse och nöje kan också djurvärlden till sjöss
bjuda. Först och främst kanske den flygande: mås, trut, tärna,
svärta, tordmule, ejder, skrak och allt vad de heta. I fråga om
måsfåglarna är det ju ett allbekant faktum, att de ständigt troget
följa varje ångare på dess färd genom skärgården eller utmed
kusten. Alltid kastas det då och då ut några matrester eller andra
godsaker från fartyget. Däremot får man ytterst sällan se måsar
följa efter en segelbåt på det sättet. Erfarenheten måtte ha lärt
dem, att det i allmänhet icke lönar sig. Men med praktiskt taget
osviklig säkerhet inträffar det att, så snart man lagt ankar för
att äta lunch eller middag, så ha efter en eller annan minut en
eller två måsar börjat kretsa omkring en eller, simmande på
något avstånd, bevaka förberedelserna för måltiden. Och sedan
den första matbiten slängts ut till dem, ökas deras antal på något
mystiskt sätt med en hastighet av ett par stycken varannan minut.
Endast en gång har jag varit med om att en mås följt med under
segling. Det var en måsunge, som följde oss åtskilliga sjömil en
eftermiddag för att slå ned hos oss, när vi lagt ankar och börjat
middagslagningen. I motsats till de äldre och erfarnare måsarna,
som i allmänhet hålla sig på ett visst avstånd från båten och
endast från lämplig flyghöjd störta ned och nappa åt sig
godbitarna, simmade denna måsunge lugnt omkring blott ett par
meter från båten och tog maten så gott som ur hand på oss. När
middagsdisken var avslutad och skymningen föll, lyfte han och

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free