- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
325

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om långfärdssegling

Även en mycket
primitiv bild i loggboken
av landskapet sådant
man såg det då man
lämnade en kust, kan
vara till god hjälp vid
orienteringen när man
en annan gång,
kanske i hårt eller dåligt
väder,skallsökasig in.

ningen i själva verket utgjordes av ett par stora flockar sälar,
som tydligen legat på kobbarna och nu skrämts ner i sjön och
genom den trängsel, som uppstått i det lilla sundet, åstadkommo
de häftiga rörelserna hos vattnet. När vi kommo fram, var
vattnet lika lugnt och grundfritt som det skulle vara.

Även de mindre individerna ur djurens värld kunna ge en
frapperande intryck. Så till exempel fingo vi, likaledes en tidig
grå-gryningsstund, då vi för ett omärkligt vinddrag nätt och jämnt
gledo fram över den spegelblanka fjärden, se en liten kvist,
som stack upp ur vattnet ett bra stycke från båten och stod och
vaggade så egendomligt. Vi hade just hunnit göra upp en teori
om ett löjstim, som lekte med de delar av kvisten, som voro
under vattnet, då vi upptäckte, att kvisten hela tiden närmade sig
oss, tills den kom så nära, att vi sågo, att det var en orm, som
alltså kom simmande utifrån fjärden med huvudet och en halv
decimeter av kroppen ovan vattnet. I mörkret kunde vi icke
avgöra om det var en snok eller en huggorm. — Och det händer,
att då man en fuktig kväll efter mörkningen firar ned sitt vita
storsegel, den sidan av det, som under sista timmen varit läsida,
är svart — av knott. Den sista delen av resan har man sålunda
ovetandes seglat med något par miljoner passagerare, av vilka
flertalet dock tyckes ha dött under färden.

Även fiskarnas värld kan bjuda på överraskningar. En solhet
sommardag gledo vi in i en spegelblänk vik för bad och lunch.
Jag stod på fördäck, klar att fira ankaret, och studerade bottnen,
som man såg tydligt på åtskilliga meters djup. Fin sand med här
och där inströdda större eller mindre stenar. Jag hade just lagt
märke till en liten rund sten, som företedde ett par klarröda
prickar. Skuggan av båtens skrov gled fram emot den, då den

325

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free