Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Rabe
mig, lättare i Mälaren än i skärgården att känna, att man seglar
i gamla vikingaleder. En med den historiska utvecklingen
sammanhängande skillnad mellan å ena sidan Mälaren och å andra
sidan skärgården och kustvattnen är från en seglares synpunkt
eljest den, att Mälarlandskapet icke är sjövänt1 såsom skärgård
och kust. Kyrkor, gårdar, handelsbodar ligga icke längre nere
vid sjön utan mestadels inåt land.
I själva verket har väl nästan varje klippa, varje plats sin mer
eller mindre okända historia. Hur många gånger hade man
icke tidigare passerat den lilla klippan Kastbådan med dess
otäcka bränningsgrund vid Viksten i Landsortsinloppet till
Stockholms skärgård, som om den vore blott en vanlig sten, tills man
i samband med av en tillfällighet föranledda bärgningsarbeten
under sommaren 1920 fick veta, att natten till den 6 september
1628 ett av svenska flottans stoltaste fartyg, Riksnyckelen, i
rykande storm gick på där och sjönk med hela sin besättning
utom några få man; alltså i ett ögonblick, när man ombord på
fartyget torde ha känt sig ha inom räckhåll dåtidens trygga
örlogshamn, den av alla lustseglare i Stockholms södra
skärgård för sin naturskönhet och sina skyddade hamnbassänger
högt skattade Älvsnabben. — Ett ögonblicks eftertanke inställer
sig väl också alltid, när man passerar det ställe i leden invid
Dalarö, där ångaren Ingrid Horn en vinternatt för bortåt trettio
år sedan efter en kollision sjönk i djupet utan att lämna ett liv
efter sig att vittna om hennes sista sekunder.
Omväxling bjuder också naturens egen evigt rullande film,
väderleken, som avspelar sig mot himmelens väldiga
rundhorisont. Till att beskåda den filmen har man i långseglingen en
utmärkt parkettplats. På morgonens blåa himmel får man se
sommardagens höga stackmoln småningom under förmiddagen
samla sig över fastlandet eller stå som väldiga bolmande vila
rökmassor upptornade över Åland eller Gotland eller Öland,
markerande höjdgränsen för de därifrån uppstigande varma
luftströmmarna. Man tycker sig känna energin i deras väldiga
virvlar, fastän de äro så långt fjärran, att ögat icke kan se någon
rörelse i dem. Från huvudtrupperna över land skickas enstaka
moln och molnpatruller ut mot havet och skänka med sina
vandrande skuggor och dagrar ett betagande liv åt land- och
sjö-skapets färgspel. Och brisen, som börjat som en stilla fläkt på
1 Gammalstavning: —dt.
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
