- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
332

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gu st af Rabe

innan vattnen åter ligga blanka och seglen hänga slappa och
alldeles obenägna att ge båten någon fart framåt mot målet. Det
kan eljest bli en penibel situation, om man icke har hjälpmotor
ombord eller, såsom under krigsåren, icke någon bensin till
den. Då är det icke mycken tröst, att skämtaren ombord kan
påstå, att »vind är det nog, fast den inte blåser», eller att
teoretikern kan bevisa, att stiltje kan bestå av mycket friska vindar, som
blåsa rätt mot varann. Det är för övrigt blott med ett styng i
hjärtat, som man med hjälpmotorn lämnar sitt bidrag till den
verkliga sjöplåga, som motorbåtarna i normala tider utgöra under
eljest tysta och fridfulla sommarkvällar. — Vind- och
färdriktningens förändringar ge också omväxling åt färden. Måhända
började man dagen i en generös och vänlig medvind, och efter
någon timme får man ligga och kryssa och kivas med en snål
och nyckfull vind. Ibland mörkna molngubbarna över land till
blåsvarta åskmoln, som på middagen gravitetiskt stiga ut och
ladda ur sig även över skärgårdarna och deras vattenvägar.
Ofta ha de laddat upp sig inte bara med regn utan också med
vind. Så kan i en hastig vändning väderleken övergå i allvar.
Enformigt är det sannerligen icke.

Och ändå är vad jag hittills beskrivit mest en normal
vackert-vädersdag på ostkusten. Men det finns även andra dagar. Solen
kan gå upp som glödande guld ur en klar och sidenskimrande
horisont kanske med en och annan långsträckt, lätt grå
molnstrimma i något av himmelens hörn. Dagen tycks börja bra, och
brisen är hygglig och trevlig. Men så upptäcker man, att de där
gråa strimmorna ha brett ut sig och tjocknat, eller att en stor del
av himmelens glasklara kupa blivit liksom immig, oklar och
så småningom ogenomskinlig. Vinden vill icke vrida medsols,
såsom den gör under vackra dagar, utan blåser envist och trilskt
ur exakt samma väderstreck, där den började, eller den går
rent av över åt orätt håll, motsols. Då dröjer det icke många
timmar, innan man har regnet ombord, sakta silande eller
självmedvetet smattrande. Har vinden också stadigt tilltagit i styrka,
så kan man bereda sig på vad man åtminstone på den tiden,
då man seglade i mindre båtar, kallade en tredagarsstorm.
D. v. s. man har för bortåt tre dygn att räkna med en av ett par
korta, mildare perioder avbruten hård vind, som ofta vrider
motsols hela kompassen runt, om den icke stannar för något
väderstreck, som den tycker det går ovanligt bra att blåsa ifrån.

332

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free