Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Richert foto.
På kvällen kan man ha gält till ankars i regn och kyla i till synes
ogästvänliga vatten, men när man vaknar ligger ens båt i morgonsolens värme i
en leende och vänlig bygd. — Stussviken, Södermanlands skärgård.
replik från någon vågkam. Är det då också månsken, kan man
få vara med om hur månstrimman icke bara kommer emot en
fram till båten utan stiger ombord över daggvått eller sjöstänkt
däck och rulftak ända upp i händerna på en. Och just när man
börjar känna sig litet stel av stillasittandet, och nattens svalka
kanske börjar övergå i gryningens kyla, får man bevittna, hur
en ny dag födes. Lika djupt stimulerande som nattens stillhet
till kropp och själ varit, lika välsignat uppfriskande är
upplevelsen av hur allting vaknar omkring en och i en. Det är icke
bara färgerna och värmen, som komma tillbaka med solen.
Allting blir friskt och fräscht och fyllt av en ny glädje, som vore
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
