- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
339

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om långfärdssegling

förekomma också, dagar, då sommarvärmen visar gradtal från
april och mars, då man får en besvärlig kryss timme efter timme
mot en envis vind, eller då regnet småningom letar sig in genom
allt vad man har på sig — när dagen är över och man kastat
ankar i någon skyddad vik, helst till ömsesidig båtnad fri från
människoboningar, då faller en samlad och samlande frid över
båten och dess värld, medan i mörkningen ljus tändes i ruffen
och man har en stunds vilsam samvaro, varunder dagens olika
erfarenheter summeras och diskuteras, innan kojerna ställas i
ordning och John Blund tar befälet ombord. Just detta, när
dagens rörliga liv får sin så klart markerade avslutning, då ankaret
tagit botten, ger en relief och rytm åt segeldagarnas skiftande
upplevelser, som säkert är ett betydelsefullt moment i
långseglingens charm.

Dubbel, ja, mångdubbel valuta får man av somrarnas
seglingar, om man i loggboken under färden icke bara antecknar
tekniska data, kurser och bäringar, passerade fyrar, fart, väder
och vind o. dyl. utan också låter varje dags större och mindre
episoder och skiftande stämningar få avsätta spår där. Då kan
man få erfara, att några få ord, en kort notis eller en fotografi i
loggboken ännu åratal efteråt frammanar en rikedom av
minnesbilder, som låta en uppleva sommarljusa dagars härliga
färder mitt i det tyngsta vintermörkret.

Förunderligt få äro i själva verket de, som verkligen idka
långfärdssegling. Visserligen är det på sätt och vis skönt, när man
från de med segel lätt befolkade vattnen i närheten av de stora
hamnarna kommer ut på friare vatten, där man mera känner
sig som ensam herre på täppan och får ha kobbarna och
ankarvikarna för sig själv. Men ändå känns det tomt, att man ute i de
större vattnen och de avlägsnare lederna endast så sällan möter
andra seglare, stadda i samma ärende som man själv: att njuta
långseglatsernas fröjder. Man ville gärna dela med sig. Dock
äro förhållandena oerhört mycket bättre nu än för tjugufem à
trettio år sedan, då man kunde segla flera veckor utefter våra
kustleder utan att möta mer än någon enstaka långfärdsseglare.
Skulle denna min rapsodiska framställning över temat
långfärdssegling medföra, att ytterligare några vilja pröva på
långseglingens tjusning, så nog finns det plats alltid för många flera
på alla de tusen färdvägarna. Och det är icke någon risk för att
vägbanan blir utsliten i första taget!

339

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free