Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjövägen Växjö—Tjärö
helst. Deras berättarkonst var starkt påverkad av amerikansk
film och orden illustrerades med gester och ljudeffekter, lånade
från Walt Disney och hans skola. Det lugnade sig dock så
småningom och deras munhuggande koncentrerades till alltmera
ärekränkande tillmälen, allteftersom vänskapen stärktes. I
tioårsåldern är sådant naturligt.
Tälten skulle döpas och det större, som var av grå smärting,
fick heta Gråsuggan, medan det lilla vita fick namnet Grisen.
Se, det måste va roliga namn, se.
Pojkarna sov i sin Gråsugga och Befälet satt på udden och
rökte kvällspipan och filosoferade. I halvmörkret såg vi ringar
efter fiskar på vattnet, annars var det stilla och blankt. Fåglarna
hördes svagt i vassarna och långt bortifrån kom hundskall.
Den småländska stenåldern föll över oss. Ett ljus glimmade i
skogsbrynet rakt i norr. Det såg ut att komma från en liten eld
och vi slog fast, att det måste komma från en jägarefamiljs
hydda av ris och lerklining. De hade nog inte stängt igen dörren
ordentligt, så att en strimma ljus från elden trängde ut. Deras
jaktmark var denna lilla sjö och skogarna runtomkring och
fisken och fåglarna deras mat. De odlade sina förhistoriska
sädesslag på svedjeland runt sjön (vi borde känt lukten) och
satte fällor av sinnrik konstruktion i skogsbrynet Varför inte?
Som sjön låg här, skulle en fångstman säkert kunna klara sig
på stenåldersvis och åtskilliga generationer jägare ha säkert bott
vid den här sjön liksom vid de flesta sjöar i Värend.
Vi talade om Småland och om resan. Varför reste vi
egentligen och vad väntade vi oss? Varför skulle vi använda tio—tolv
dar på en färd, som tar tre timmar på tåg och sex på cykel?
Kontakt med naturen? Ja, naturligtvis, den saken tar man väl
alltid med i beräkningen, och här gällde det kontakt med en
speciell sorts natur, inlandets sjöar och vattendrag. Sport, alltså?
Nää, sporten får vara för oss, får vi den gratis och
oförhappandes, må det vara hänt, men inga så kallade prestationer, de
skymmer bort väsentligare ting. Såsom Småland och Blekinge?
Ja, det behövs en kraftig injektion av hembygd någon gång, som
vaccin mot Kungsgatan och Nybroplan. Hyltén-Cavallius och
Elin Wägner har stor skuld till denna resan och likaså
troll-bräderna i Växjö museum och ättaklubborna, — »varmed man
plägade leda ättens förhandlingar samt avdagataga sjuka och
åldringar» — och Peter Rudebeck på Huseby och Kronbruden
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
