- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1946. Förhistorisk tid i Sverige /
348

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt Bengtsson

och Urshulta knivaherar och Mörrumsån och skärgården.
Upp-täckarglädje? Naturligtvis, andra har upptäckt allt förut, men
vi skall upptäcka det igen, på vårt lilla vis. Och pojkarnas
lilla vis? Det är väl pojkarnas reaktioner inför upplevelserna
som det är roligt att iakttaga och, varför inte — söka tillägna sig.
Kontakt med pojkåldern? Det är också en synpunkt och då blir
utbytet ömsesidigt. Vi förmedlar intrycken till dem och reagerar
själva som de, om vi kan. — Om vi kan, ja.

Rälsbussen Växjö—Alvesta åkte förbi på andra sidan sjön och
slog hål på tystnaden. Vi kojade i Grisen.

Färdens andra dag började bra, med en kvarn som passerades
vid sjöns utlopp och en slingrande färd mellan skogiga stränder.
I Gemla, som kan tävla med det legendariska Gnosjö i idoghet,
gjorde vi en fransysk visit och lyfte oss förbi kvarnen, varpå vi
hamnade i en grund och för kanoterna påfrestande fors.

Slättlandet mellan Härensås och Öja hade en lärdom i
beredskap åt oss. Vi fick känna på vad meanderbildning är, och
pojkarnas minne klickar nog inte, när den saken kommer upp
på geografi timmen. I kursens riktning låg Öja kyrka som en vit
båk på sin kulle, men vi hade den än till höger, än till vänster
och än bakom oss, tills vi i dov resignation paddlade på utan att
se på landmärken. Vi såg en storspov sitta på en hölada vid
stranden; ån krökte en lång sväng och om en stund var vi vid
höladan igen, men nu på andra sidan om den. Så småningom
började kyrkan hålla sig någorlunda stilla och gled äntligen
definitivt över till höger sida. Vassarna vid Furen var långa och
påfrestande och regnet började strila. När vi våta ovanifrån och
underifrån kom fram till en lämplig lägerplats var det kväll. Vi
hade den dagen paddlat oss värkbrutna, men bara kommit sex
kilometer fågelvägen.

Regn kan förstöra humöret på den gladaste i sådana här fall,
men ivrig sysselsättning ger bra utlopp, och får man bara torrt
på sig och varm mat och dryck i sig, stiger välbefinnandet
desto mera. Att barfota (för att spara på de torra strumporna)
gå att uträtta sina kvällsbehov i en dyblöt risbacke med regnet
skvalande i mörkret tycker man skulle vara i hög grad
nedslående för ett labilt pojkhumör, men det gick utan klagovisor.
Vi sov alla fyra i Gråsuggan den natten för att kunna utnyttja
alla filtarna så rationellt som möjligt.

Nästa morgon kom solen och lyste upp den regnvåta grönskan

348

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1946/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free