Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjövägen Växjö—Tjärö
åtföljande omständliga begravningar måste det ha varit. Det
ligger kanske nära till hands att tänka så; i varje fall förstod vi
gamle Rudebeck bättre härigenom.
Vi slog läger vid fjordens sydspets, där vi hörde bruset från
Mörrumsån och innan vi somnade, gladde vi oss åt att i morgon
skulle det gå undan! Vi skulle få se på annat.
Om någon tänker befara Mörrumsån per kanot, hör då på ett
slag:
Tag reda på vattenståndet i förväg! Det var visserligen drägligt
för oss, men nog hade vi önskat ett par decimeter till. Ju tidigare
på sommaren eller våren, desto bättre.
Lyssna inte till goda råd! Folk längs ån känner naturligtvis
till den ganska bra, men de har inte befarit den i kanot och är
ömsom högst optimistiska, ömsom tvärtom.
Var misstänksam mot kungsådran!
Kungsådran var som historisk företeelse högst intressant men
som farled ytterligt prövande. Den ordnades på kongl,
befallning av år 1738 och bestod av en upprensad ränna i ån,
avsedd för flottning av det eketimmer, varav flottans linjeskepp och
fregatter skulle byggas i Karlskrona. Den hade emellertid inte
blivit så väl underhållen som Kongl. Maj:t avsåg (flottan har ju
övergått till pansarplåt) och var lömsk att åka på. Ibland var
den en smal ränna mellan höga stenmurar, ibland sågs den inte
till. Och befor man den, fick man vara beredd på överraskningar.
Den härliga morgon då vi startade, visste vi ingenting om detta.
Vi paddlade glada ut mot ån och hann inte tjugo meter i denna,
förrän vi satt fast. Kungsådran såg vi inte till och vi fick ailtså
vada med kanoterna i de grunda forsarna, som hade små djupa
partier här och var, lagom för att hålla vårt humör uppe. Vi
kom hela den dagen inte mer än fyra kilometer och var trötta,
när vi kom fram till Granöfallen, där vi slog läger och
tillredde ett livgivande skrovmål av konserverad får i kål och stekta
ägg. Sedan gick vi söderut och rekognoscerade. Det var ett
fantastiskt vackert parti av Mörrumsån vi kommit till, åtminstone
från stranden. Mitt i fallet låg rester av en industrianläggning;
gråa stora stenmurar. Vi gissade på ett bruk från 1600-talet,
för längesedan nedlagt. Vi följde en grön stig längs stranden och
nu upptäckte vi att det inte var annat än en gammal
järnvägsbank; spåren efter syllarna satt i. Den förste ortsbo vi mötte,
sade oss, att här anlagts en kimröksfabrik för en 30—40 år
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
