Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson
sidan utåt havet. Vi paddlade rakt ut mot ett spetsigt segel som
skymtade långt ute i soldiset och våra joddlingar besvarades från
trettian »Thalatta . Sen blev det segling längs Sternölandet in till
Väggaviken, min barndoms lekplats, där vi lärde oss simma och
där vi seglade vår första båt, den stolta »Bristfälligheten», en
urgammal tjärad blekingseka, och jag kunde visa för pojkarna
det grund, där den käraste av farkoster körde på och sjönk
för alltid.
Men Tjärö och Järnavik, där resten av semestern skulle
tillbringas, var slutmålet och vi fortsatte dit nästa dag, som var
söndag. Nu såg vi den vita flottan av »lustbåtar» komma ut från
Karlshamns inlopp efter kappseglingsstarten, och måste vila på
årorna och se efter hur »Thalatta» låg till. Vinden var lätt och
seglen kom långsamt fram över det mörka Sternölandet. Pojkarna
konstaterade »vår» båts goda placering, och vi kunde fortsätta
paddlingen österut. Vägga udde, där vi brukade plocka
nattvioler och där vattenödlor fanns i en sötvattensplurr, var nu
bebyggd med små sommarstugor och de steniga stränderna, som
i min barndom för tjugo år sedan var öde och där vi aldrig
träffade på en människa under våra letningar efter vrakgods,
lyste av badande. Inne i nästa vik hade vi våra lekplatser på
öar och uddar, som vi gav namn, hämtade fjärran från och här
låg »lagunen», en nästan avstängd liten vik, där hägrar häckade.
Vi måste inspektera Käringplätten, en stor »bullehall» strax
under vattenytan utanför Vettekulla, där många båtar stött på
och där »Bocka-Svenne», en legendarisk fiskarpatriark från
Bockö fått tillbringa en vinternatt. Så kom skärgården, med
Nastensö som utpost åt väster, med det väldiga splittrade
flytt-blocket, som det finns så många historier om. Vi passerade
mellan öarna och vi berättade för pojkarna om vår ungdoms
irrfärder i dessa vatten. Slutligen svängde vi åt nordöst, och
framför oss hade vi de långa vikarna Guövik och Järnavik, den
trakt jag alltid tänker på när någon säger Blekinge. Frestelsen
att göra en omväg var svår och vi stack tvärs över åt Spjutsö
till och paddlade in mot Gyö, där »stockholmare» har sina
sommarvillor och där det gamla vackra Svalemåla ligger. Högst
uppe på berget finns ett väldigt gravröse, från bronsåldern säger
man, och vi ser den stora furan, som växer invid högen, resa sig
över de andra träden. Den gamle Svalemålahövdingen har god
utsikt, och han kan »språka över vattnet om ting som stunda»
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
