- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
21

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Brilioth:

BIRGITTAS ÅRHUNDRADE

Det var på försommaren år 1373. Birgitta Birgersdotter hade
återkommit till Bom efter den långa och mödosamma vallfärden
till det heliga landet. Det hade varit ett svårt prov för hennes
gamla kropp. Hur hade hon inte bävat, innan den företogs! Men
den himmelske brudgummen hade avvisat alla hennes
invändningar: »Du pratar om din ålder. Jag är naturens skapare, jag
kan förnya och stärka naturen som mig behagar.» Och
underbart hade hennes krafter stått bi. Hon hade stått vid platsen för
Frälsarens födelse i Betlehem och Herrens moder själv hade
förklarat för henne, hur det stora undret hade gått till. I den heliga
gravens kyrka hade hon skådat korsfästelsens blodiga drama.
Nu var hon åter här — i det land, som hade blivit hennes andra
fädernesland. Hon satt i huset vid Campo dei Fiori, som hon hade
fått av sin romerska väninna, Francesca Papazuri, det hus, som
ännu efter sex århundraden bär hennes namn. Här hade hon
många vänner — höga och mäktiga vänner, som grevarna Orsini
och den påvlige ståthållaren, spanjoren Gomez d’Albornoz, som
blivit hennes andlige son. Här hade hon sin käre biskop Alfons
från Andalusien, som lämnat sitt stift och blivit fattig för Kristi
skull.

Hon var icke heller övergiven av sina närmaste. Sonen Birger
Ulfsson var här efter att tillsammans med henne ha gjort resan
över havet — han hade i Jerusalem blivit riddare av den heliga
graven. Då hon begav sig iväg, hade hon haft två söner i sällskap.
Den andre, Karl, hade dött under utresan i Neapel. Hon ville
helst inte tänka på det som hade hänt där. Hon hade sannerligen
fått stränga budskap att frambära till drottning Johanna, som
märkvärdigt nog ändå inte hade vänt sitt sinne ifrån henne,
utan hade fortsatt att visa henne den största heder. Men det var
för henne en tröst att tänka på att Karl dött som pilgrim — det
borde komma honom till godo, då han på den andra sidan skulle
stå till svars för sitt leverne. Hon hade också hos sig dottern

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free